.doc #10

Kanske var du inte alls särskilt lik sångaren i Franz Ferdinand, men tydligen tillräckligt för att charma mig där jag stod i pyjamas på trappavsatsen.

Motsatsen till mig

En jobbig sak:

Jag är fast i mina byxor. Alltså på riktigt fast. Får inte av mig dom.
Det är dragkedjan som har gått sönder. Kan tänka mig att det här kan bli ett problem nästa gång jag behöver gå på toa...

Men åååh orka vara rastlös sista-minuten-människa som tar lite plats liksom

85 kronor och antal psykbryt framför symaskinen senare så har jag äntligen en höstjacka. Kvar på göra-listan står att komma på vem jag är och sedan illustrera det på ett snyggt och kreativt sätt, samt att inse att jag inte kommer få någon lägenhet inom den närmsta framtiden och därför sluta skjuta upp att städa det lilla utrymme jag har...

Olyckskorpen

(Mörker)

Jag återvänder till civilisationen trött, hungrig och illamående efter sex timmars buss genom granskog men jag är rätt glad ändå för jag älskar kursen och det mesta som har med den att göra.
Jag har nog druckit nästan en hel veckas te-ranson, träffat trevligt folk, sett fina bilder, bråkat med den obligatoriska prestationsångesten... Visserligen varit lam, men inte fullt så lam som jag brukar, och inte ens i närheten av så lam som jag varit senaste tiden. Mest bara varit glad.

Separationsångest

Jag vet inte när jag kommer få se internet igen och det känns lite jobbigt.

Inte för att ropa hej men det känns som att jag är på väg tillbaka. Till mig själv. Känns bra.
Föregående kväll var sommarens bästa och kanske sista och det är ju också typiskt mig att komma igång med sommaren precis när den slutar men jag tänker att det får vara okej och kanske kanske fast antagligen inte men kanske kan jag bli vän med hösten i år.
Att säga hejdå till Maja var sorgligt och jag kommer sakna henne men jag antar att det är Kalmars tur att få lite av hennes awesomeness nu. Själv tänkte jag sprida lite fantastiskhet över Hällefors med start imorgon. Jag hatar första skoldagar men eftersom jag är inne i ett positivt flow nu så försöker jag ignorera det.

Det är något särskilt med att gå upp för Stigbergsliden när det börjar ljusna

Äntligen kom den. Den där kvällen när allt bara är bra. När man dansar till 5 på morgonen. När vagnarna har slutat gå så att man måste gå hem. När det ringer i öronen efter högtalarna på dansgolvet. När man dödar ringandet med Arcade Fire och det inte känns bittert utan bara fint.

Intet ont anandes står jag och skär potatis när, utan någon som helst förvarning, Booten Anna börjar vräka ut ur radion. Plötsligt får jag flashbacks till leriga Valborgsmässoaftnar i Hallarna med högstadiekids i rosa skjortor, och den där fruktansvärda hemmafesten där jag drack vin jag snott från min mosters bag in box och tappat upp på petflaska. Alltihop ackompanjerat av ovan nämnda året-runt-plåga.

Vart tog den här dagen vägen egentligen? Skräp-tvn slukar mig...

Igår hade jag dejt med Maja. Gick på loppis, promenerade på grusvägar, gjorde sparrissoppa, hälsade på en katt, åt bullar, övade upp yatzy-skillsen, nostalgitrippade i 90-tal och pratade på golvet.
Hon flyttar snart till Kalmar vilket ju är dumt för det betyder att jag måste spendera ännu mer tid med mina ärkefiender på SJ.

Inatt drömde jag att jag sökte huvudrollen i en musikal(?). Jag var egentligen för dålig men jag låg med den manliga huvudrollsinnehavaren, så det löste sig på den vägen. Tyvärr glömde jag öva på låtarna jag skulle sjunga, så några timmar innan premiär fick jag panik och sprang jättefort tills jag fastnade under en toalettdörr.

Jag har stått på ett berg i ösregn och fått skoskav av nya skor.
Så jävla skönt att bara stå där medan regndropparna kittlar en på huvudet. Och gå tills hälarna nästan börjar blöda.
Nu sitter jag i stickad kofta och nyser och kommer inte kunna använda de nya skorna på några dagar men det får det vara värt.

En sådan där väldigt noga beskrivning av min viktiga dag eftersom jag lever ett superintressant liv som alla vill veta om

Idag har jag gjort tråkiga saker. Sådana där tråkiga saker som är så tråkiga att det är lätt att skjuta upp dem till imorgon eller kanske övermorgon eller kanske nästa vecka för det regnade visst i övermorgon och hur pepp blir man på att åka ner till stan bara för att stå i en bank-kö i 45 minuter (vilket jag för övrigt inte gjorde, jag stod i kanske 5 sen slängde jag kölappen och gick hem och ringde telefonbanken istället och nu säger de "du har nu plats 20 i kön TACK för att du väntar" (de säger tack jättehögt)). Apoteket är inte heller jättesexigt, kanske därför det inte var lika mycket folk där så att jag orkade vänta ända tills det blev min tur.
Efter jobbiga tråkgrejer (FUCK kom nyss på att jag glömde skicka tillbaka husnyckeln till Belfast IGEN) gick jag in på Myrorna med ambitionen att inte köpa något vilket visar på sjukt dålig självinsikt men jag försöker släta över det med att jag i alla fall köper billigt på second hand och inte impulsshoppar 1000-kronorströjor på typ NK...

Jävlar vilken massa blaj det har varit här senaste tiden. Om en vecka börjar jag utbilda mig. Då kanske det kan bli någon slags ordning på't. Dock ingen garanti.

Tänk om man blir gravid nån gång, då kan man vara grinig och jobbig utan att behöva ta något som helst ansvar för det.
Göhöött!
Jag typ längtar...

(Men bara typ för jag hatar ju barn...)

Jag var sådär mördar-inte-okej-bakis men jag käkade ägg och tog en kall (okej, inte kall men sval) dusch och sen drack jag kall (okej, inte kall men sval) vodka och svartvinbärsdryck med Maja i Slottis så nu mår jag ju så klart alldeles utmärkt och ska tjyvlyssna på Håkan med Kajsa.

Men vad händer när man tröttnar på sig själv?

(jag lär mig fortfarande om att va vuxen och det lär ta ett tag...)

Fin dag

Jag hade tänkt träffa Kajsa och Jasse för öl men Leonard Cohen skulle ju tvunget sjunga så himla länge så det blev för sent och det började regna och jag blev blöt och sur.
Jag hann i alla fall dricka en tredjedels öl tidigare innan fittpolisen kom och sa att jag måste hälla ut den.

Suburbia

Jag hade egentligen bara tänkt vara hemma idag men sen märkte jag ju att jag måste åka in till stan och köpa Arcade Fire's nya.

Jag tappade dig i golvet med huvudet före

Idag och random bild

Jag drömde att alla jag känner var heroinmissbrukare och jag kände mig utanför (fint sundhetstecken där från mitt undermedvetna), sen gjorde jag ungefär ingenting ganska länge, sen köpte jag champinjoner, sen gjorde jag risotto, sen såg jag en liten stund på tidernas absolut sämsta film tills jag började må lite illa och bytte kanal till äckliga rika 16-åringar som får två bilar i födelsedagspresent och började må ännu mer illa så jag stängde av, sen åt jag nektarin, sen spårade jag mina paket från Irland och fick veta att det ena är i Malmö och det andra är på okänd ort, sen tittade jag på brittiska ungdomar som får lära sig om sex, sen satte jag mig vid datorn och sen ska jag nog sova.

Om min pappa var här nu skulle jag nog fråga vad som är dealen med Harry Potter-kappan

Tina Bergman

-Och så behöver jag bara ditt namn till garantin också.
-Tina Vernon
-Tina sa du?
-Ja.

Kommer hem, packar upp brödrosten, och på kvittot står det så klart Tina Bergman.

Boule i Ugnen!

Nu ska vi få se på andra bullar.

60-talsbilder Overkill

Jag vill ha mammas hatt på sista bilden och kameran som hela kalaset fotades med.

Lösningen på allt

Jag säger att jag är trött.
Mamma tycker att jag ska gå till vårdcentralen.
Jag mår lite illa.
Mamma säger att jag ska gå till vårdcentralen.
Jag berättar att mina läppar börjar klia och blöda när jag äter färsk ananas.
Mamma säger att jag borde gå till vårdcentralen.
Jag får min 584e vagel.
Mamma tycker fortfarande att jag borde gå till vårdcentralen.

Jag vet inte vart den här besattheten av vårdcentralen kommer ifrån men jag tänker vägra gå dit.

Kollar Bevvan. Kelly har gått med i en sekt och Donna fortsätter vägra ligga.
Tisdags-action.

My Parents Were Awesome

Hittade den här sidan och ville såklart bevisa att mina päron var minst lika awesome

Jag älskar ju Emmaboda så vad hände egentligen? FAIL.

Att jag i allmänhet är ganska lam är kanske inte någon egentlig nyhet, men frågan är om jag någonsin har varit sådär lam förut? Det måste ha varit en tillfällig åkomma, eller? För det kan väl inte vara så förödande illa att jag på riktigt har blivit dålig på festival?

(Dessutom tog jag inte en enda bild. Tji fick ni.)