Önskelista

Alla som vill överösa mig med presenter till min 20-årsdag kan välja mellan följande:
Ett senilsnöre
En fin plåtburk
En grevéost med osthyvel
Den väldigt 90-taliga tröjan
Något annat fint

Löfte

Nästa gång jag flyttar utomlands ska det fan va till ett varmt ställe...

Regn

Utanför mina spetsgardiner och sällsynta dubbelglasade fönster regnar det oupphörligt. Det verkar inte finnas något slut på det. Det häller och öser och öser och häller och hela tiden finns det mer. Jag var den lilla tjejen med den arga blicken som kämpandes i vinden på svenska förbannade sitt paraply och undrade vad fan hon inte flyttade till södra Kalifornien istället för...

När jag senast var i södra Kalifornien hällde och öste det visserligen också regn. Samtidigt läste jag en bok där det också hällde och öste regn vilket så klart visade sig bero på att hela jorden blev invaderad av aliens med hjälp av stora svampar.

Maybe I'm just Mellanmjölk

Summertime and the living isn't easy

Jag lyssnar på Hercules And Love Affair's Blind för första gången på något som känns som en evighet och gillar det.
Sen råkade jag trycka på Excel-ikonen och blev livrädd för senaste gången jag använde Excel var i ettan på gymnasiet och då fattade jag ingenting.

Den där sommartiden är en lurig jävel. Speciellt om man är senil. Jag tror ganska ofta att jag har en släng av senilitet. Det trodde jag extra mycket när jag imorse efter att i lugn och ro ha intagit en stor och god frukost kom på att jag hade glömt ställa om klockan och att jag egentligen redan skulle vara på jobbet för att vika handdukar och ställa fram sallad.

Personligt

Jag försöker skriva ett så kallat Personligt brev. Det går väl ungefär sådär.
Min plan för kvällen var Duscha Äta Skriva. Det blev mer facebook, försöka sätta upp fästena till gardinstången, förbanna fästena till gardinstången, duscha, facebook, äta, dricka lite vin, facebook, Masterchef, mer facebook, okejdåöppnadetjävlaworddokumentet, stirra på det jävla worddokumentet, skriva lite bullshit som att de inte bara ska sälja ett plagg eller en produkt, utan även ha ett visst konstnärligt värde och icke-kommersiella syften, rensa väskan, rensa papper, överväga att stirra lite till på det jävla worddokumentet men välja facebook istället, komma ihåg glaset med rödvin, dricka lite rödvin, lukta på mitt kladdkakedoftljus, bli sugen på kladdkaka, dricka vin istället, stirra på det jävla worddokumentet, äh jag skriver ett blogginlägg istället...

"Your dreams are sweet and obsessed
And your overworked"

.doc #5

När man har vandrat och irrat och åkt överallt som man kan komma på, och provat alla gator och känt på alla byggnader, och kanske har man någon gång trott att man var nära eller åtminstone bara alldeles alldeles intill men aldrig blir det riktigt rätt ändå.
Home is where your heart is är en jävla klyscha för hjärtat är en köttig klump som inte har en aning om vart den vill ta vägen utan bara bankar på ändå som ett fortsättsimmafortsättsimma.

Black and white are for gloomy people and I'm just not that gloomy. Today.

Jobbintervjuer

Jag har en jobbintervju idag. Om ungefär en timme faktiskt.
Jag har aldrig varit på någon jobbintervju förut så jag vet inte hur man gör. Ska man säga saker som "min största svaghet? hm... ibland jobbar jag bara för hårt...", eller "ni kommer inte ångra er om ni anställer mig!".
På jobbet jag har nu hade de inte riktigt någon intervju. Det var mer ett du-kommer-tjäna-5-pund-i-timmen-är-du-fortfarande-intresserad?-du-börjar-imorn.

bring on the NOM!

Morots- och spenatlasagne med sallad och soltorkade tomater, följt av färdig, fryst cheesecake (ambitionen började dala när det kom till efterrätten...)
Mat är den finaste nödvändigheten som finns.
Vem behöver män när det finns pesto?! Liksom...

Så varför drömmer jag att jag nästan blir våldtagen av en ko som ställer sig upp på bakbenen och trycker sin stora, tjocka, rosa, äckliga mage mot mig och säger "men kom igen nu"? Jag vill aldrig någonsin veta.

När jag väl kommer över ko-drömmen ska jag vara peppo på matlagning och Masterchef med kusinen.

I ett desperat försök att hitta den där kreativiteten jag ibland inbillar mig att jag har, misshandlar jag bilder i photoshop.
Kanske borde jag bara vika tvätt istället...

Technicolour is for hyper people and I'm just not that hyper

Irland. Världens sämsta ställe att hänga tvätt på.
För man vaknar på morgonen och tänker åh det är fint väder så man hänger ut sina lakan och kisar och ler lite mot solen och när man tio minuter senare tittar ut genom fönstret ser man droppar på rutan och det är inte ens regn för det är HAGEL och det gör jävligt ont när man springer för att snabbt plocka in tvätten som nu är blötare än när man hängde ut den.

.doc #4

Bokstavskombinationer som bränner i ögonen. Bara bokstäver bredvid varandra, men som i form av minnen av svunna tider skär igenom hjärta och hjärna. Mest hjärna.
Oformbara tankar studsar mot skallbenet, skapar ekon värre än i tunneln under motorvägen, orsakar skalv kraftigare än de från godstågen som bränner förbi och får väggarna i det rangliga huset att skaka.
Bara ord, namn, orter. Som en gång i tiden betydde världen men som nu endast ses på långt avstånd, som en avlägsen plats med tillträde förbjudet, inträde nekat, nyckel bortkastad. Svald. Klump i halsen.

Stirra sig blind på en blekljus skärm. Stirra sig blind på ord och försöka förstå vad de betyder. Tyda, tolka. Glömma bort. Blekna bort. Förlora all den betydelse man gav dem.
Dunka huvudet mot väggen i hopp om att förstå vad det är som gör så ont.

Raderade meddelanden, ihopknycklade och bortkastade kvitton på det som en gång var.
Undanröjda bevis som befriar från allt gammalt. Lämnar plats åt nya brott.

För att bryta upp, bryta ner, bryta av.

Jöööst ömäääzing

När chipsen bara står där och man måste. sluta. äta. men nejdetgårinte.

Igår var alltså 80-talsfest och det är lite skrämmande att upptäcka att mer än halva garderoben består utav 80-talsfest-potentiella kläder. Men jag var tydligen ömääääzing. Jag hade en briljant plan som gick ut på att mingla runt och låtsas att jag var irländsk. Jag vet inte riktigt vad som hände med den. Jag tror att fylla och mat-cravings hände.

Note to self:

Prioritera nya skor.
Min vänsterfot är nästan svullen och det gör ont när jag vickar på stortån.

Home away from home

Jag erkänner med viss skam och bara lite mindre stolthet att jag fortfarande är nyttig och nykter. Istället för att nära mina intressen för öl och choklad försökte jag jobba på mina ansökningar till höstens fotoskolor men det gick inget vidare för det fanns för många och för få bilder att välja mellan som till exempel vad som skådas ovan men jagvetinte, så istället för att dricka öl och äta choklad och jobba på mina ansökningar sitter jag och har hemlängtan och skickar mail till mamma och nästan bara nästan gråter en skvätt för att jag vet att Kajsa och Jasse dricker öl på Sejdeln, och att mamma och Janne säkert åt ostmacka och drack te hemma i tv-soffan tidigare och att jag bara sitter här och inte ens har råd med olivolja. I alla fall inte om jag ska ha råd med gin till imorgon.

Vi ska ha 80-talsfest i huset vilket jag nog hade uppskattat mer när jag var tretton och faktiskt ägde neonfärgade kläder och vristvärmare.

Blöta fötter och sånt där man vill göra

Jag behöver egentligen olivolja och nya skor för det är hål överallt i mina, men sen finns det ju så många andra saker som man vill ha och behöver hela tiden som till exempel öl och sånt så mina skor får nog vänta. Lite blöta fötter har väl ingen dött av heller...

Den här fredagskvällen tänkte jag att jag skulle vara nykter och nyttig men det står en Tuborg bara ett par meter bort och tittar vädjande på mig och choklad är ju hemskt gott och affären är ändå inte så långt iväg... Jag kanske kan vara nykter och nyttig på måndag istället.

Vart tog bakisfnisset vägen?

En sådan där dag då man egentligen ska vakna och inte veta riktigt vart man är men ändå glatt äta nachos och guacamole på vagnen på vägen hem, eller sitta och fnissa på en multimedialektion och ha meningslösa konversationer på facebook-chatten. Kanske äta lite stuvade makaroner och titta på dåliga tv-program.

Istället vaknar man på morgonen och tänker jävlar vad bakis jag är allt snurrar fast oh fuck jag är fortfarande full och sen mölar man flingor med mjölk och marabou tills man inte är så full längre men ändå inte i okej kondition för att jobba vilket man ju så klart måste göra ändå och på jobbet frågar folk om jag är trött vilket jag ju så klart är men säger njaä inte så farligt sen står man där med sin disktrasa och ser dum ut tills man äntligen får gå hem bara för att inse att man måste duscha och man måste laga mat och egentligen måste man tvätta också men det orkar man inte för MAN ÄR FAKTISKT BAKIS.

Jag är inte vän med vuxenlivet och ansvar.

Som ett rödvin med massa socker och fruktextrakt

Jag drack buckfast och buckfast är djävulens påhitt, ett jävla hittepå, och jag dansade och pratade män med Fiona och köpte äckliga pommes frites för nästan två pund och jag pratade med någon som tyckte att jag hade en pilotjacka och då tyckte jag att han var lite dum för det är ju fan en cirkusjacka och har ingen som helst likhet med någonting en pilot skulle ha på sig men då bestämde vi att jag tämjde lejon och hoppade genom eldringar och sen blev det lite tråkigt och jobbigt så jag sa eeh jag måste och pekade lite löst i någon annan riktning och då fick vi gå hem för de stänger ju så jävla tidigt i det här landet!

Under natten drömde jag att jag försökte plocka mina ögonbryn men att det ju var så svårt när man var full tills jag vaknade och insåg att jag faktiskt var full och att jag så väldigt lite vill jobba idag.
Nu ska jag leva på 20 pund resten av veckan och det kommer nog gå superrr.

Kiss me I'm not Irish

Idag är det St Patricks Day. Jag har en grön sjal i håret och har lyckats nästla mig in i min roomies öldrickande i eftermiddag. Förutom att jag kommer jobba till någon gång som enligt mig är för länge och på jobbet kommer allt vara jobbigt och jag kommer tappa saker och disktanten kommer säga att jag är för långsam men Fuck you mrs 29 looking like 43!

Glad Paddy's Day! Fast det är även min goda vän Saras födelsedag och hon brukar bli upprörd om man inte nämner det så Glad Sara's Dag också!

Någon gång önskar jag att jag möter någon som heter Patrick men kallas för Paddy på riktigt.

+

Jag glömde skriva att jag även köpte ljus som luktar kanelbullar.
Och kanelbullar.
För chansen att jag ska kunna ha ett rum som luktar kanelbulle utan att bli smärtsamt sugen på kanelbullar finns liksom inte.

.doc #3

Solen har sedan länge gått upp och sticker mina rödsprängda ögon när jag släntrar ut från en port i Vasastan för att möta morgonen jag hatar. Runt omkring mig är människor på väg till jobbet i slätstrukna khaki-shorts, och jag gömmer mig och min miserabla uppsyn bakom solglasögon och en grön sjal med en distinkt lukt av cigarettrök. Det är ännu en vacker dag och jag vill bara gråta.

Det ursvenska moderskeppet

Jag tänkte Åh svensk mat typ knäckebröd fast jag nog egentligen tänkte choklad och kanske tänkte jag lite på påslakan som inte är fula och spetsgardiner för den äkta svensk-tant-på-landet-looken och lite galjar också så att jag faktiskt skulle kunna packa upp mina resväskor för första gången på tre veckor (omg jag har varit här i tre veckor, jag kan inte riktigt avgöra om det känns som mer eller mindre, kanske känns det exakt), så Sara kom och hämtade mig i den vinröda Fiestan (är det en Fiesta?) och krånglade oss ut ur rusningstrafiken tills den enorma blå byggnaden med gula bokstäver stod alldeles precis framför oss som ett stort, svenskt moderskepp.
Så jag fick mina spetsgardiner och decilitermått och älg-fullkornspasta och såklart min choklad.

Och eftersom jag gillar när saker inte är logiska kommer en bild på saker jag köpte igår istället för idag. Random röda saker från skumma second hand-affärer. Kameran verkar till och med fungera.

Om jag har förstått saken rätt(?) så har äpplena från vilka jag saknas, bokat flygbiljetter till Irland.
Och det är så jävla bra.

Som ett födelsemärke

It was so inviting it hurt my bones
To be tangled up in blue
There is still time to not make sense at all

Vad som fanns på mitt golv den första kvällen i mitt första egna boende.
Jag gick och handlade den kvällen. På listan stod:
Äpplen
Ost
Pasta
Öl

Jag lyckades ta mig till tåget utan att varken trilla eller ens ha sönder mig själv eller cykeln. Bara där var ju dagen en klar förbättring från igår.

Imorgon byter jag ut landet, lera och ett iskallt hus mot stan, bussar och central heating. Tyvärr byter jag också ut världens bästa kusin, mysiga katter och massa god mat mot folk jag egentligen inte känner, inga katter och flingor. Inget fel på flingor, men curry och hemlagade naanbröd är kanske att föredra.

Tinas rökregler

Jag får röka när:
Jag är full
Jag är på extra dåligt humör
Jag är på extra bra humör
Det är extra fint väder
Det är jävligt crappy väder
Jag känner för det

Därför var det mer än berättigat att efter min jävla skitdag gå in på Spar på Botanic och med trött, sliten och ynklig röst säga "A pack of Marlboro Light, please".
För cykeln som inte är min gick sönder på vägen till tåget och pengarna jag köpte till mobilen fick jag visst aldrig så hej-då-tio-pund,-kul-att-aldrig-ses! och jag blev erbjuden ett jobb jag inte kunde ta och jag fick städa upp efter äckliga alkisar som skvätt köttfärs överallt och min chef är ett jävla dickhead och den där fina klänningen på Liberty Blue kommer jag aldrig ha råd med, hur jag än försöker rättfärdiga det som födelsedagsklänning eller det-förtjänar-jag-för-mitt-skitjobb.
Så när jag gick där på grusvägen på väg från tåget och vinden blåste kallt och allt var förjävligt och jag tänkte att nu kommer jag cykla ner i ån eller tappa min favorithatt, njöt jag av varje bloss.

Zz

Jag vet inte vad det beror på. Om jag äter för mycket. Sover för konstigt. Eller bara att mitt jobb är allmänt själadödande. Men jag är trött. Helt jävla slut. Energinivån står på 0,00001.

Jagvillintejobbaimorgonjagvillintejobbaimorgonjagvillintejobbaimorgon

.doc #2

Hej,
Livet är kanske inte som på film, som du sa, eller så är det det, och kanske är du den där ganska lilla birollen som får hjältinnan att ifrågasätta vad hon egentligen vill. Men i så fall skulle jag vara hjältinnan, och jag är sannerligen ingen hjältinna. När jag skulle börja högstadiet drömde jag om att stå upp för folk, försvara de svaga och utsatta, att dyka in och rädda dagen för den ensamma själ som stod upptryckt mot väggen i rädsla. Vara hjälten. Fast det var jag som behövde en hjälte. Jag var aldrig mobbad men som alla fjortonåringar var jag svag och utsatt och ständigt mot väggen av rädsla. Som alla högstadiekids. För de blonda tjejerna som idrottar och alltid är på bra humör och förstår allting bara ljuger.
Nu tappade jag bort mig, men om det nu ska vara som på film, om jag ska vara den obekväma, fumliga anti-hjältinnan, så bara pratar jag på och flyter ut när jag ska förklara någonting för dig, tills jag tillslut kommer på mig själv och går direkt till poängen, vilken är… Att jag inte vet vem du är, och du kanske bara är en ganska liten biroll, men jag behöver händelser i mitt liv. Så Hej, fast antagligen inte alls Hej eftersom du aldrig kommer höra av dig igen och sen kommer jag inte att se dig mer.
/Tina/Sejdeln/Misslyckat rödvinsdrickande

Det där jag bara drömmer

Jag drömmer så märkligt nu för tiden. Mina nätter är alltid fyllda med ganska obetydliga människor som jag ändå av en eller annan anledning någon gång har obsessat över mer eller mindre. Antagligen finns det mer än tillräckligt med blaj skrivet om dem allihop.
När jag vaknar är jag för bara några sekunder tillbaka i det där året, de där månaderna, eller kanske bara just den där kvällen då de var allt som upptog mina tankar.

Cräzy Randåm Spåntäjniös

Ibland undrar jag lite smått över vad jag är för slags människa egentligen och om jag är en såndär spontan individ som lever sitt liv ganska random och gör konstiga och oväntade saker bara för att eller om jag är någon som lever planerat och ordentligt och bara råkar verka lite crazy vid enstaka tillfällen. Jag vill för tillfället helst tillhöra den första kategorin, men tänker att jag nog skulle kunna gå med på att sakta men säkert glida över i den andra någon gång vid 50-sträcket sådär för då får det ju fan va någon måtta på galenskaperna. Då kan jag tänka mig att få min galenskapsdos ungefär sådär 1-2 gånger i halvåret.

Men än så länge och de närmsta trettio åren siktar jag alltså på spontant och random, det kan vara en av anledningarna till att jag befinner mig såhär väldigt utomlands över huvud taget, och nu ska jag alltså flytta in i ett hus med rödmålad dörr och huskompisar som bakishänger med te och kakor och är alldeles alldeles fantastiskt formidabla. Tror jag i alla fall, jag har ju bara bakishängt med dem en gång och då var jag inte ens bakis.

I see a red door

Jag antar att det vettiga vore att välja rummet som ligger i det fräschaste huset på den finaste gatan, med den för tillfället lägsta hyran och närmast till stan. Men jag är ganska over att vara vettig. Så istället väljer jag huset med den röda dörren på den lite sunkiga gatan med folk jag inte har träffat än. Tror jag. Med största sannolikhet.

Rent jävla skryt

Och kanske är det inte okej att skriva blogginlägg när man är full, men jag ville bara klargöra att jag har en av världens sötaste katter i mitt knä.

.doc #1

För ett ögonblick övervägde jag att gå ut. Bara öppna dörren och gå ut. Där ute skulle luften vara frisk och strömma igenom mitt huvud tills där inte längre fanns några grumlade tankar och förhoppningar. Jag skulle se gatlyktorna blänka i mina ögonfransar och tänka att allt var ganska vackert ändå eftersom natten var så klar.
Men jag blev kvar. Med mina egna ångestfyllda funderingar och rädslor blev jag kvar på sängen bland mina skrynkliga lakan. Natten är då jag skriver bäst, och istället för att gå ut och andas in den satte jag mig för att skriva om hur jag för ett ögonblick övervägde att gå ut…

4e mars 2010

Det var ju en såndär dag då jag hade trillat med cykeln i ett lerigt dike, slagit huvudet i dörren på väg in till jobbet och varit trött och grinig hela dagen och tänkt att nu kan väl fan inget rädda den 4e mars 2010, men det var också innan jag blev visad ett rum av en med 99% säkerhet homosexuell kille, som jag av oförklarlig anledning blev alldeles alldeles kär i, rummet alltså inte killen eller kanske lite killen också för att jag alltid har önskat mig en söt bögkompis fast det kanske inte är så politiskt korrekt att säga, och innan jag åt en alldeles alldeles jättegod pasta- och quorngratäng och äpplekaka och tittade på Master Chef där den söta skräddar-pojken gick vidare och då kändes liksom dagen inte så odräglig längre.

Imorgon ska vi äta ännu mera alldeles alldeles jättegod mat och jag bara vet att jag kommer bli tjock.

(samtidigt undrar jag lite om jag är den enda som reflekterat över att 2010 är väldigt kul och tillfredsställande att skriva på ett tangentbord)

Blajet lever

När jag en onsdagskväll sitter ensam under lager av täcken i ett iskallt hus på den irländska landsbygden, går jag igenom mina dokument. Små texter jag skrivit om mig själv i tredje person, om livet i allmänhet, och om helt oviktiga men ändå livsviktiga saker, om helt obetydliga men ändå så betydande händelser, under mer eller mindre förvirrade stunder. Eller bara blaj. Det är så mappen heter, där de alla är samlade, "Blaj". Kanske skulle jag dela med mig av lite blaj ibland. I brist på annat liksom.

Wörking görl

Jag var nästan på väg att bryta ihop när hon sa det.
Heltid vill jag ju ha. Heltid behöver jag. Men varje jävla dag, hela veckan?! Fem pund i timmen.
Potatismos, välta saltkar och tepåsar.

På hemvägen försökte jag hitta Belle and Sebastians "Dear Catastrophe Waitress"-album.
Inte ens det fick jag ha.

Ett ganska lamt inlägg om min första irländska vecka

När jag första dagen traskade till tåget kunde jag inte sluta fascineras av att allt inte var täckt av snö. Jag såg grönt. Det var fint.


Mååijraa.


Vi åkte tåg. Igen. Och igen. Och igen.
När jag blir rik, eller åtminstone mindre fattig, ska jag flytta in till stan så att jag slipper åka tåg.


Någonstans i fyllan tyckte jag att det var alldeles jättehäftigt att befinna sig vid Albion Lane. Jag hade nog druckit en öl mer än nödvändigt, med tanke på att jag skulle börja mitt jobb dagen efter...


Caféet där min kusin jobbar och jag får gratis soppa. Det är meningen att några av mina foton ska hänga där så småningom. Förutsatt att ägaren inte hatar dem.