Det var ju en såndär dag då jag hade trillat med cykeln i ett lerigt dike, slagit huvudet i dörren på väg in till jobbet och varit trött och grinig hela dagen och tänkt att nu kan väl fan inget rädda den 4e mars 2010, men det var också innan jag blev visad ett rum av en med 99% säkerhet homosexuell kille, som jag av oförklarlig anledning blev alldeles alldeles kär i, rummet alltså inte killen eller kanske lite killen också för att jag alltid har önskat mig en söt bögkompis fast det kanske inte är så politiskt korrekt att säga, och innan jag åt en alldeles alldeles jättegod pasta- och quorngratäng och äpplekaka och tittade på Master Chef där den söta skräddar-pojken gick vidare och då kändes liksom dagen inte så odräglig längre.
Imorgon ska vi äta ännu mera alldeles alldeles jättegod mat och jag bara vet att jag kommer bli tjock.
(samtidigt undrar jag lite om jag är den enda som reflekterat över att 2010 är väldigt kul och tillfredsställande att skriva på ett tangentbord)
2010-03-04
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
ÅH!... hihi
Skicka en kommentar