Jag sitter i en lånad lägenhet i Echo Park med en katt i knät. Jag försöker skriva den där årssammanfattningen men det är svårt och jag börjar nästan gråta när jag tänker på hur fruktansvärt förjävligt och fantastiskt fint det här helvetes året har varit.

Tack och lov är det snart slut. Imorgon dansar vi bort de sista timmarna på ett mansion i Hollywood Hills.

Idag såg vi Lana Del Rey på en loppmarknad. Lana Del Rey är den som mest frekvent ackompanjerat mina tunnelbaneresor genom söderförorterna. Från Hagsätra Centrum genom tallarna i Bandhagen över Skanstullsbron i solnedgångar i mörka tunnlar under innerstan. Lana Del Rey är väldigt 2012 och mitt arga hjärta, och idag såg jag henne på en loppmarknad i West Hollywood, så många mil från gröna linjen och ilska på årets näst sista dag.


Sen vill jag be om ursäkt, framför allt till Flegzan, för bristen på bilder här. De finns. Jag har bara inte haft tid att ens öppna raw-filerna än.

Mitt zigenarliv dreaming

Nej, jag dog inte där ute i öknen, jag lever fortfarande, om än väldigt hektiskt. Mitt liv får plats i en väska, kabin-size. Min ritual är packa, ge sig av, packa om, åka iväg. Tandborste, kameror och halvrena kläder.

I Palm Springs jobbade jag bland kolibrier, rosmarinbuskar och jacuzzis, och simmade i en varm pool samtidigt som jag tittade upp på stjärnorna i den iskalla ökennatten. Sedan dess har jag vinglat runt på rullskridskor, monterat ner en säng i en porrstudio, åkt på roadtrip med min bästa vän/storasyster/kusin, läst i timmar på ett café i en ökenstad, druckit öl och tequila på ett motellrum, vandrat i Joshua Tree, förälskat mig i en knallgul, antik koffert, ätit pumpapaj på stranden, dekorerat kakor och druckit vin, dansat till soul på en svettig klubb i Silverlake, firat jul med min galna släkt, suttit i ett kök, druckit gin och pratat om livet, för att tillslut hamna längst ut på Santa Monica Pier där jag kramade Rebecca, Ida och Fanny välkomna till landet.

Ikväll är jag bara tacksam över att få sova i min egen säng.

För de som inte minns det här inlägget kan jag börja historien med att jag satt i Belfast och frös och bestämde att jag skulle flytta till Los Angeles någon gång och i jakten på fotografer jag skulle kunna assistera hittade jag Andrew Kuykendall och ikväll åker jag till Palm Springs för att assistera honom under en lookbook-plåtning i ett par dagar.
Det går helt okej bra nu.

De senaste dagarna har fördelats på följande vis:

Pendlat 2,5 timme, jobbat 6 timmar, pendlat 2,5 timme, jobbat 5 timmar, sovit 5 timmar, pendlat 2,5 timme, jobbat 7 timmar, pendlat 2,5 timme, jobbat... Ja, ni fattar grejen.

I helgen ser det ut som att jag åker iväg och jobbar i Palm Springs i några dagar men mer om det senare för jag tycker inte om att ropa hej...

Kära bloggen,

I helgen har jag:
1. Jobbat. Vilket i lördags innebar att rensa och organisera min bakfulla chefs kontor.
2. Varit fruktansvärt full. Den här helgen lyckades vi ta oss till en riktig klubb(!) men särskilt mycket dansande blev det inte ändå. Nästa helg. Kanske. Förmodligen inte.
3. Varit fruktansvärt bakfull. Whiskey och rödvin är en förskräcklig kombo.
4. Ätit pizza och kollat på dyra prylar i Venice.
5. Varit på svensk julmarknad. En helt absurd upplevelse men totalt värd när jag får syn på skylten "Saffransbröd" (vem fan säger saffransbröd? saffransbullar är gränsfall. lussebullar köper jag. lussekatter heter det.). Jag kan ha skrikit LUSSEKATTER!!!! och sedan marcherat i min allra raskaste takt tvärs över hela lokalen. Glädjebägaren solkades av att de hade blandat i russinen I DEGEN. Fullkomligt obegripligt beteende. Annat som fanns på den svenska julmarknaden var pannkakor, ett luciatåg, Gunilla Pehrsson och Peter Stormare.
6. Ätit lussekatter och kollat på söta djur på youtube.
7. Blivit stalkad från bussen.
8. Ätit mer lussekatter.

Inlägg om inlägg och sammanfattning av inläggen som inte blev

Jag har suttit i nästan en timme och försökt skriva ett jävla blogginlägg. Först tänkte jag skriva om området jag bor i. Hur det bara är rika människor med feta SUV's och bortskämda barn, men det visade sig vara en helt poänglös historia. Sen försökte jag skriva om att jag försöker skriva en årssammanfattning men bara skriver massa saker som knappt är okej att skriva om, vilket bara slutade med att jag skrev om alla sakerna det knappt är okej att skriva om.
Jag ville även visa hur jag bor. Jag har till och med städat för att kunna göra ett superbloggigt hemma-hos-inlägg, men har jobbat så jävla mycket de senaste dagarna och nu är det lika stökigt igen innan jag ens hunnit fotografera mina rosa dricksglas och badrumshyllor med Chanel-läppstift och parfymflaskor.

Men så här, jag bor i ett snobbigt område och känner mig malplacerad, det kommer antagligen dyka upp en årskrönika som är så långt ifrån bakverk och flaggspel man kan komma (nej okej den kommer innehålla en hel del bakverk...) där jag skriver om att vilja dö och att bli kär, och om jag någonsin är hemma medan solen är uppe och lägenheten någorlunda städad kommer ni, till er stora glädje så klart, få se min enkla boning.

Det var allt.

Box Eight Studios

                                                

Jag skaffade en till praktikplats. En teglad studio med apelsinträd på innergården och trevliga människor. Enda nackdelen skulle väl vara att det ligger i Downtown. Borde börja bära kniv och skottsäker väst på väg till jobbet...

Det vilar en förbannelse över mig och Anna-Lisa, och igår fann vi återigen oss själva på en märkligt värdelös fest någonstans i Downtown LA där någon i 90-talsversionen av en Elvis-kostym sitter och plinkar på två av keybordens tangenter medan en annan man i slokhatt och 70-talskostym vickar på höfterna och ger ifrån sig vad som verkar vara slumpvis valda meningar i takt till det samplade beatet.

Det närmsta vi kommit en lyckad utekväll var fyllepizzan vi åt efter ett av alla katastrofala försök till halloween-firande.

Desert Deserter

Vi åkte ut i Mojave-öknen, till en uttorkad sjö utanför Palmdale. Någonstans mellan att köra vilse, vara rädda att bli skjutna av tandlösa hillbillys och se solen gå ner över ökenlandskapet lyckades jag ta några bilder på fantastiskt vackra Anna-Lisa.

(Och som vanligt förstör bloggjäveln allt vad färg och kontrast heter, men klicka på bilderna så blir det något bättre)

Regn två dagar i rad?!

Vad händer? Är det apokalypsen?!

Ehm.

Saker blir inte alltid, oftast inte, som man tänkt sig (tycks vara speciellt gällande i min familj...). Därav fick jag nöja mig med att fira Thanksgiving med en cigarett i min ensamhet på Union Station.
Happy fucking Thanksgiving liksom.

Happy Furkey Day!

Själv har jag två släktmiddagar att avverka i helgen så jag sparar min tofu-kalkon till lördag och nöjer mig med sötpotatis och pumpapaj idag. Välkommen, matkoma!

Thanksgiving-bild från Google

Polaroid greetings from a Santa Monica ferris wheel

Viktiga inköp:

Awesome album som jag genomsökt internet efter (letat på piratebay och googlat en gång...) i evigheter, en julig tröja (syns ju inte när den är ihopvikt, men längre ner finns det granar också) och en marching band-hatt(?)!
Alla mycket viktiga. Så klart.

Huntington Gardens

Gick runt lite mysigt småbakis och botaniserade bland botanik.

Har nog blivit lite av en pensionär. Igår, fredag kväll, somnade jag klockan elva framför nyheterna. Vaknade halv åtta imorse och joggade på stranden. VEM ÄR JAG?!
Det är över en vecka sedan jag rökte och var full så i kväll sticker jag till Anna-Lisa i Hollywood och sätter stopp för de här jävla nyttigheterna. Någon måtta får det ju vara. Dags för dekadens!

Ett extremt redovisande inlägg om min tisdag

 Här är min säng. Här vaknar jag. Ganska ofta kl 07.00. (Obs. Inte mina rosa lakan)

Här är mitt kök. Förutom att det kommer in fin morgonsol genom fönstret är det även här jag gör min frukost och fryser om fötterna pga att golvet är iskallt.

 Jag har ingen spis, så jag kan bara äta sådant man kan tillaga i ugn, micro eller äta rått. Ofta micrad havregrynsgröt med banan och inte så frysta bär pga att mitt frysfack är typ 1 mm2 (här ville jag göra en sådan där liten 2a uppe i hörnet som man gör när man skriver kvadratmillimeter men visste inte hur man gör, mvh Teknisk tjej).

 Den här tisdagen skulle jag motionera med chefen (Klara G). Vi gick upp och ner för massa trappor och jag trodde min rumpa skulle vara död i flera dagar efteråt men den verkar ha klarat sig undan ganska lindrigt efter omständigheterna.

 Jobba ska man ju också göra. Lite grann i alla fall. Jag tycker det känns lite trevligare att mötas av det här när man går till jobbet än en deppig kina-buffé vid Fridhemsplan.

                                                  

 På praktiken sitter jag mitt emot den här. Jag blir alltid sugen på glass.

 Sen går jag hem igen. 90210 kan gå och dra något gammalt över sig, 90402 (obs! min zip-code obs!) är fräckare.

 På vägen hem stod en spexig bil. Ville hoppa in och åka till rymden. Nej det ville jag inte alls det, rymden är fett läskig. Och säkert kall.

 Efter att ha varit hemma och uträttat viktig facebooking och slösurf gav jag mig ut igen.

 Och träffade Cissi. Här ser hon misshandlad, men charmig, ut pga spexigt ljus.

                                      

Vi åt ostig mat och drack öl på Barney's Beanery där i princip hela stället är täckt av random populärkultur.

 Här hänger två bra saker på väggen, Corona och Bill Murray.

Och här sitter jag med slickad jag-satte-upp-håret-när-det-var-blött-frisyr. Sen åt vi frozen yoghurt innan jag gick hem och däckade vid elva eftersom jag tydligen har blivit gammal nu, så HEJDÅ.

Tisdagsdeppen

Ibland hjälper det inte att titta på ekorrar och äta yoghurt på trappen eller att det är palmer överallt och över 20 grader varmt, man längtar ändå tillbaka till äventyrsutflykter i ett höstigt jävla Stockholm.

Snor lite fräckt en bild från David.

En gammal Malibu-söndag

En söndag för ett tag sedan vaknade jag lite småbakis i Hollywood, tog på mig en söndagsutflyktig klänning som jag kände mig fruktansvärt gullig och obekväm i och bytte mot en stor, svart skjorta, satte mig i bilen med Anna-Lisa och Eugene, köpte färdkost på Wholefoods och åkte till El Matador Beach i Malibu. Där var det fint osv...

En trapplunch och vad jag ser utanför fönstret

Igår flyttade jag in i... vad det nu är för något. Lägenhet? I alla fall, här kan jag äta mina måltider på trappan utanför köksingången och titta på ekorrar i träden utanför fönstret. Jag har ett avocadoträd på bakgården och stranden 10 minuter rakt västerut. Jag vore en rakt igenom dålig människa om jag klagade just nu.

Jag har överlevt natten. Kanske tack vare att jag under delar av den blev skedad av en tjock dalmatin.

Kalla hälsningar

Vi sitter tätt hopkurade under varsin filt och spelar sällskapsspel på mobilen. Hus i södra Kalifornien är inte byggda för temperaturer under 20+, så min näsa är iskall. Jag minns när jag satt i kalla hus i Belfast med min tjockaste tröja och varmvattenflaska i sängen och tänkte att nästa gång jag flyttar utomlands ska det fan vara till ett varmt ställe. Nu har jag fått lära mig ekvationen "ju varmare ställe desto kallare hus"...

Pinsam sanning

Obama vann och vi satt på en bar och skålade och allt var frid och fröjd.
Och jag röstade inte. SKÄMS. Som amerikan i exil har jag aldrig memorerat mitt Social Security Number. Nu låg det nerpackat i en kartong på en vind vid Gullmarsplan.

Exclusive live blogging from 4440 Harvard Street

Vi dricker söndagsöl i solen, vad gör ni?

Hisingen hittade till hoodsen

Cissi är här. Jag lär henne allt jag kan om den amerikanska kulturen. Vi äter mest kakor och är fräcka i solen.

Happy Halloween

Halloween so far

Halloween har ännu inte visat sig från sin bästa sida. Jag har varit sjöman. Jag har varit enhörning. Jag har druckit lite champagne ur en blå plastmugg och lite billig Budweiser på någon slags fest Downtown. Men något storslaget har ännu inte infunnit sig. I huvudet går jag igenom vilka Wes Anderson-karaktärer man skulle kunna klä ut sig till och hoppas på att onsdag blir tredje gången gilt.

Valde rätt höst att flytta utomlands

Tidigare idag gnällde jag över att det var för kallt inomhus och för varmt utomhus. Sen hörde jag att det snöade i Sverige. Då slutade jag gnälla och gick och la mig vid poolen istället.
Hälsningar, Äckligtpriviligeradslackertjej

Anledningar till att jag senaste tiden varit lite för glad för att springa (springer bäst när jag är förbannad)

Som jag sa till tidigare nämnda republikanska farbror: If Mitt Romney wins the election, that is gonna get me running.

Konversation mellan mig och min väldigt republikanska farbror:

Jag: Jag vill verkligen rösta i valet. Måste hålla den där Mitt Romney-typen borta från Vita Huset.
Republikansk farbror: Varför skulle du vilja behålla Obama i Vita Huset?!
Jag: För att Romney är ett homofobiskt, konservativt ASSHOLE!

I rest my case.

Besökte en pool och en hästranch