Ibland måste man få lite psykbryt.

Den enda som har raggat på mig på flera månader var en full 40+are på järntorget 02.25 inatt.
Först ville han kolla på min keps, sen sa han att det inte var ofta man träffade någon som mig (ungefär här tänkte jag faaaaaan vad gör jag för FEL?!!) och undrade vem jag var. Om jag kanske var konstnär, begravningsentreprenör (ungefär här blev jag rädd) eller plåtslagare.
-Jag är någon som ska med vagnen nu, sa jag och skyndade mig på nian som precis rullade in till min räddning.

Jag sitter i en väldigt mörk källare. Skulle gissa på att det är någon propp som har gått. Hur som helst så verkar de som bor uppe i huset inte vara hemma. Så jag får nog fortsätta sitta i mörker.

Svullen

Hej jag skaffade mustasch igår och har en mördarstor vagel.
Ögat är nog nästan mer svullet än handleden.

Nu ska jag hälsa på mamma och låta henne förfäras över den nya prydnaden ett tag.

This is your baptism

FUCKED. Och inte på ett bra sätt.

Den här fotostudenten kommer inte hinna sova inatt.

Någon som vill dricka efter-ångestuppgift-öl med mig imorn?

Det är som om mitt undermedvetna lagrar saker jättelänge. Jättejättelänge.
Och sen drar upp dem bara för att jävlas.



Eller bara för att påminna mig om oviktiga fast egentligen jätteviktiga saker.

Grymma tröjan

20,5

Jag firar min halvårsdag med en extra portion flingor och lite godis. Champagnefrukostar och dylikt får hålla sig till hela födelsedagar (fast ett litet tag funderade jag nästan på att ta en busig frukostgin, men ville inte alkis-märka mig riktigt så mycket då jag ska till praktiken om en timme).

Kvällen har spenderats med att försöka göra en gul vägg röd och designa mustascher.

Jag har dillat om det förut, men så fort det känns som att det går lite bra i mitt liv, blir jag omotiverat paranoid och tror att jag snart ska dö.
Nu var det dock ett tag sedan det kändes så sist, så det blev lite av en nyupptäckt häromdagen.
"Ja visst ja, det är ju nu jag ska tro att jag kommer dö snart".

Jag antar att det handlar om att aldrig våga bli för bekväm med tillvaron.

När man bara är bakis och har en vagel i ögat och tittar på kattdokumentärer och Bert.
En sån dag liksom.

Just nu bestämde jag mig för att aldrig mer gå in på blogg.se's förstasida. (Om jag inte nån gång är i behov av något riktigt uselt och iq-befriat)

Polaroid greetings from a Majorna balcony

Jag vaknade av att jag grät, fast utan ljud och tårar. Bara skakade liksom.
Det var egentligen en ganska fin dröm, det var nog mer vetskapen om att det aldrig kommer hända på riktigt som gjorde den så jobbig.

Ser inte ut så mycket som en triangel va? Nej. Fan.

Jag väntade på spårvagnen vid Stigbergstorget när något springandes i riktning mot hållplatsen skrek overkligt högt. Trodde först att det var någon narkoman som snetänt, men så klart rörde det sig bara om ett fjortonårigt Håkan-fan som hade, som hon själv uttryckte det, "känt hans skulderblad". Hon grät och hyperventilerade under resten av resan.

Polaroid greetings from Botaniskas hållplats

Fest på mitt golv

Finsprit Tre Apor-fylla Facebook-fylla Charm

Oj, så gick den helgen med, och i jämförelse var den en av de bättre och hade kanske till och med kunnat vara bäst om inte lördagskvällen hade blivit ett jävla antiklimax, för massa köer, indiepretton och dansgolvsbesvikelser är ju egentligen inte så särskilt upphetsande.

Jag är inte rädd för spindlar men gråsuggor är ganska vidriga och just nu kryper det en på mitt golv.

Fina egenskaper som senilitet och härm

Det känns lite som att jag har glömt göra något viktigt idag. Men vid eftertanke så har jag ätit, så även om det nu var något jag glömde så kan det inte ha varit så viktigt.

Här kommer en härmis-bild, och under den är originalet, av Anna Malmberg. Egentligen är det ju fult att härmas men skolan sa åt mig att göra det så jag skyller på dem.

Jag har börjat mitt vuxna och ansvarsfulla liv

Jag tog på mig löparmundering. Näe. Jag äger ingen löparmundering. Jag tog på mig ett par gamla mysbyxor och ganska oanvända skor som jag tvingades köpa till någon skol-gympa för väldigt längesedan. Blev helt slut och svettig bara av att byta om. Kände mig obehagligt atletisk.

Jag skulle alltså springa. Jag gick upp för en backe, sen vände jag och sprang ner.
Sen såg det ut lite som i brunnsparken så jag fick läskiga flashbacks från högstadiet och elljusspår och sprang (gick) hem.

Bullkoma

Kåse, Cissi och söndagsöl

Att inte vara vän med duschen i sitt hem

Hittills upptäckta nackdelar med ovan, och även tidigare nämnda dusch:
Det finns inget lås
Jag hittar inte lampknappen

Jag är flyttad, och tvingas nu möta något så obehagligt som en okänd dusch.