Day 22 - A song that you listen to when you’re sad

Quelqu'un M'a Dit, Carla Bruni

Hejdå 2300 Hej Sverige

För inte låter väl jag mig stoppas av universum! Universum är för veklingar.
Jag kirrar biffen i Sverige istället.

Kanske passar jag på att äta lite sushi, dricka lite öl och prova lite ny choklad också.

Day 21 - A song that you listen to when you’re happy

Just nu lyssnar jag mest bara på Good Shoes, oavsett vilket humör jag är på.
Under Control, Good Shoes.

Blomvasen

Det är blomvaser och blomvaser kommer alltid vara mer eller mindre lama, men nu var det en blomvas man skulle fota till Gamleby-uppgiften, så blomvas it is.
Dock ska det bara vara en blomvas, och i egenskap av en person med beslutsångest behöver jag hjälp. Hjälp mig. Tack.

Fucked

Universum hatar mig. VARFÖR HATAR UNIVERSUM MIG?
Det var ju liksom lite för bra. Hej kreativitets-ångest. Så vi möts igen...

Dessutom har jag en vagel i ögat. Igen.

Day 20 - A song that you listen to when you’re angry

Dickhead, Kate Nash

Andrew Kuykendall

Foto: Andrew Kuykendall

Jag har en ny idol. Om jag inte kommer in på någon skola (i år heller...) ska jag flytta till USA och tjata mig sönder tills jag får jobba med honom.

VARFÖR ÄR JAG CP?

Jag fastnade i nostalgi så här kommer fyra bilder från olika tillfällen då jag sett extra cool ut.

Day 19 - A song from your favorite album

Jävla favoriter varför kan man inte få tycka om många för? Jag tror att favoriten skulle kunna vara Arcade Fire's Funeral-album, och i så fall säger jag Neighbourhood #1 (Tunnels), Arcade Fire.

(jag kommer aldrig lära mig stava till neighbour)

Update från mitt viktiga liv:

Jag äter chips med dips och tittar på How I met your mother och gillar att jag för en gångs skull inte är efterbliven utan nästan lite kreativ.

Fuck you fuck you very very much

Idag vandrade jag för sista gången till Delaney's för att hämta min sista lön. Två gånger. Första gången var chefen (och lönen) inte där. Tack för att du jävlas med mig en sista gång! tänkte jag och gick muttrande därifrån för att 3 och en halv timme senare (varav en timme bestod av gång från och till stan) gå tillbaka och äntligen få mina välbehövda pengar. På vägen ut nynnade jag väldigt tyst Fuck you, fuck you very very much...

Eftersom jag vaknade imorse och fortfarande kände mig smått bakis och det står en öppnad burk gräddfil i kylen som faktiskt måste användas är jag tillåten att äta chips med dips ikväll.

Day 18 - A song that you wish you heard on the radio

Jag hoppade över gårdagens låt för att jag var upptagen/full hela dagen, och det var ingen kul i alla fall för jag lyssnar aldrig på radio längre och hör följdaktligen inga låtar.
Men om jag nu skulle lyssna på radio skulle jag vilja höra Talking backwards, Fanfarlo. Mest för att jag skulle kunna säga att jag lyssnade på dem låångt innan de blev radio-sellouts.

вечеринка

Drinkar döpta Natasha efter förra chefen Sateliter Social smoking Grannen som snortar kokain i badrumsfönstret Lösmustascher Metalheads med buckfast Kostymer i galaxen En russian mail order bride Teknikens under Sputnik 48-åringar Galen ryssdans Random amerikan med påhittat fuckface Världens stiligaste hatt

Ryssfesten

Jag somnar fem och vaknar tio och sitter lutad över toaletten ett tag (drinkar bestående av vodka, champagne och hallonlikör kallade The Natasha gör det med en) men det kommer inget spy så jag försöker somna men det går inte så jag äter ett rostad men halvtorr english muffin och kollar facebook.

Igår var den episka Russian themed 48th birthday party of the irish swedes, festen med bara två regler, Spill inget på min dator och Ha inte sex i min säng (så länge du inte är snygg och det är mig du har sex med EHEHE), och min ursprungliga plan att gå som rysk oljemiljardärsfru sket sig eftersom billiga fuskpälsar i Belfast i april är lite av en ovanlighet, så jag var random kommunist istället med den allra mest fantastiska hatten någonsin och jag önskar så innerligt att jag kommer få använda den igen...

När fåglarna sjunger i villakvarteren förstår jag inte alls varför jag inte kan vara ledsen i april men jag vet att det är sant.

Day 16 - A song that you used to love but now hate

När jag var nio år älskade jag ABBA. Nej förresten, jag älskade inte ABBA, jag avgudade ABBA.
Nu spyr jag lite inombords varje gång jag hör ABBA. Speciellt sedan jag flyttade hit, och varje gång jag nämnt att jag är svensk fått höra "Oh, so do you like ABBA?" (de få gånger jag inte har fått frågan har de bara antagit att jag gillar ABBA, jag är ju svensk...).
Waterloo, ABBA

Ånej, nu har jag en såndär jobbintervju igen och det gick ju uppenbarligen inget vidare förra gången. Dags att koppla på den oemotståndeliga charmen så att jag kan få servera smörgåsar på deltid.

Day 15 - A song that describes you

I'm good, I'm gone, Lykke Li
För någon dag, då jävlar...

Day 14 - A song that no one would expect you to love

Jag vet inte om det är så oväntat, men någon gång ska jag köra runt på Kaliforniens vägar och då ska These boots are made for walking finnas med på bland-cdn som spelas på den begagnade bilstereon. Jag tror att min obsession över filmen The Mexican när jag var 11 år kan ha haft viss inverkan.

Polaroid greetings from Northern Ireland

Vindrickarhatten och den röda dörren.

Jag vet inte hur jag gör det men jag gör det

Mörkare hål än det jag var nere i idag får man leta efter, men på något sätt lyckades jag ta mig från det snörvlande, lipande och inte direkt nyduschade monstret jag var till att producera den där bildserien jag inte har kunnat förmå mig göra på över två månader. Det brukar vara så. Inte förrän jag är som allra mest miserabel och på kanten till psykbryt kommer konsten, orken, peppen, eller vad det nu är som ska komma. Det är säkert inget hälsosamt sätt att leva på i längden men å andra sidan har jag aldrig orkat vara något hälsofreak.

Imorgon ska jag börja sköta min personliga hygien igen och kanske till och med lämna huset.

Jag försöker rycka upp mig. Jag ska rycka upp mig. Jag måste rycka upp mig.

April Fool

Jag trodde att april skulle vara min månad men jag känner mig mest bara ensammast i världen och allt är ett hål av ingenting.

Day 13 - A song that is a guilty pleasure

Jag vet inte om den räknas som ett guilty pleasure för den är ju egentligen bara väldigt rolig och jag gillar den inte riktigt på riktigt annat än på fyllan, och säkert finns det många andra mycket mer pinsamma och inte okej låtar som jag gillar lite grann i hemlighet, men hjärnkapaciteten står på "Låg" ikväll. (Eller så är det för att jag vågar intääää)
Tapetklister, Jumper

Champagne och Jordgubbar

Och dagen har bara börjat.

Turning Twenty

Jag vaknade imorse och kände mig precis som vanligt, bara ett år äldre och kissenödig.
Allt vad tonår heter är över och under de 12 timmar som hittills har gått har jag inte saknat det avsevärt. Skulle jag ändå få abstinens efter ett tag har jag skapat en Spotify-lista. Tonårstributen heter den, och vill man hemskt gärna veta vad jag har lyssnat på och älskat i min ungdom kan man lyssna på den HÄR!
Nu ska jag springa iväg och vara salongsberusad på champagne och självcentrerad. Det får man vara på sin födelsedag.

Dagens i-landsproblem:

Jag kan inte sova för att jag får grattis-sms hela tiden.

Day 12 - A song from a band you hate

Det finns så många band jag hatar och jag lider av konstant beslutsångest (jag borde bli diagnostiserad nu snart...), men när jag frågade Kajsa vilka band jag hatade och det första hon sa var samma som det första jag tänkte på så lyckades jag ändå komma fram till att de är värde en hatnominering. Speciellt eftersom låten är minst lika vedervärdig som bandet.
Den där äckliga låten med Takida som spelades omochomochomigen på radion hela tiden och som jag har förträngt namnet på, Takida

(och nej, jag tänker inte ens länka!)

FAIL

Jag skulle gått på vernissage i den där förorten som heter Holywood med bara ett L och druckit gratis vin och "networkat" och haft på mig min nya tröja men den här veckan (och det irländska vädret) funkar inte riktigt för mig för jag blev febrig och fick en elak huvudvärk så jag fick sitta hemma och se på web-tv istället för fotografier och dricka varm nyponsoppa istället för vin.

Day 11 - A song from your favorite band

Det här vore så mycket enklare om jag visste vilket mitt favoritband var.
Men senaste tiden har bob hund varit väldigt omtyckta och därför kan de få bidra med dagens låt, som även är namnet på min framtida svartklubb som jag ska starta när jag misslyckas med andra eventuella karriärer.
Dansa efter min pipa, bob hund.

Another kind of Nerd Junkie

Mest för att jag tyckte det saknades en bild.

Hejdå Delaney's jag kommer inte sakna dig

Äntligen. Aldrig mer behöver jag sätta min fot på Delaney's (förutom om en vecka när jag måste gå dit och hämta min sista lön). Aldrig mer behöver jag röra deras äckliga Irish Stew. Aldrig mer behöver jag lyssna på Dickhead Dessert-guy.

Igår fick jag en avskedspresent. En ballong. En ballong och en choklad-björn med texten "Sorry you're leaving". Jag är inte sorry I'm leaving. Jag är kolossalt överlycklig.

Tack för ingenting jävla kuk-vulkan

Tydligen hjälpte inte min vädjan till herr Eyjafjallajökull. Kanske förstår uråldriga vulkaner inte engelska, kanske är han bara en jävla bitch.
Mamma kommer inte och kanske inte Kaj'n'Jazz heller och jag vill bara gråta.

Day 10 - A song that makes you fall asleep

Är jag tillräckligt trött kan jag somna till vad som helst, är jag inte trött finns det ingen låt i världen som kan få mig att somna. Men bara för att, så är ju Vaggvisa för flyktbenägna, Håkan Hellström lite fin. Speciellt den andra delen som man måste vänta 17 minuter och 41 sekunder på att få höra.

Dear Mr Volcano,
I want my mommy. Would you please stop spitting ashes?
Thank you.

(jag kan inte isländska men tänkte att engelska ju är ett internationellt gångbart språk)

Day 09 - A song that you can dance to

Det är visserligen närmare två år sedan nu, och jag tror knappast att jag skulle kunna göra om det, men någon gång under någon fylla på något dansgolv kunde jag varenda danssteg till Stayin' Alive, Bee Gees.

Day 08 - A song that you know all the words to

It takes a fool to remain sane, The Ark.
Sen jag var tolv...

Dröm 1 och 2

Den senaste tidens obsessande över att flytta väster ut verkar ha gjort sitt avtryck i mitt undermedvetna. Inatt drömde jag att jag genomsökte en second hand-affär i LA efter diverse ovärderliga fynd. Det fanns till min besvikelse mest fula saker, så jag bestämde mig för att köpa tröjan som var minst ful. I kön till kassan upptäckte jag att tröjan var uppstoppad med en LP-skiva. Någon Rolling Stones närmare bestämt. I kassan fick jag veta att tröjan skulle kosta 45 dollar mer om jag ville ha skivan till, så jag sa nej tack, varpå Mick Jagger och Keith Richards kom och tog tillbaka den för att sedan fly i panik. De ville inte att någon annan skulle få deras skiva.

Sen drömde jag att jag spydde.

Day 07 - A song that reminds you of a certain event

Om man inte räknar Markoolio eller Dr Bombay så var Where The Action Is min första konsertupplevelse. Jag var 15 år och mest där för The Ark och Håkan Hellström men tyckte att Moneybrother var helt okej också för Joanna är ju väldigt fin. Joanna var i princip den enda låten med Moneybrother jag kunde. Under Moneybrothers spelning var Joanna den enda låten jag väntade på. Och som jag väntade. Jag väntade till och med så länge att jag blev yr och trött och var tvungen att lämna min plats framför scenen för att gå och ställa mig längst bak. Då spelade han Joanna. Sara stod kvar längst fram och jag stod själv bakom de öldrickande 40-åringarna som av oförklarlig anledning var där, och den jäveln spelade Joanna.
Bortsett från det var det den bästa kvällen i mitt liv (jag nämnde att jag bara var 15 va?), men av någon anledning är It's been hurting all the way with you Joanna, Moneybrother och jeansjackeklädda ryggar det jag först tänker på när jag tänker tillbaka på Where The Action Is 2005.

En bit av hemma

Jag hittade en bild. Eller två bilder kanske.

Day 06 - A song that reminds you of somewhere

Jag gillar inte låten och egentligen gillar jag väl inte stället den påminner om heller annat än i nostalgiskt syfte, men när jag härom dagen gick förbi en sådan där affär som alltid spelar för hög musik och hörde den där låten så kom allt tillbaka. Den billiga ölen som spilldes friskt över både kläder och dansgolv, trängseln runt baren 20 minuter innan slutet av happy hour, hur äckligt bh:n luktade efter ett besök i rökrummet och random-hångel-på-dansgolvet.
Human, The Killers är och kommer, tyvärr, alltid att vara Sticky Fingers hösten 2008.

19 år och 358(?) dagar

Det är bara en vecka tills jag fyller 20. Jag undrar så klart hur jag ska ta till vara på den där veckan, leva ut mina sista dagar som tonåring. Vad gör man liksom? Rebellar? Smygröker? Tuperar håret och tar på sig Converse och palestinasjal? Jag känner mig inte särskilt rebellisk, och att smygröka känns lite fånigt när man inte har någon att smyga för. Jag kanske bara ska vara väldigt ansvarslös och säga Men Åååååh hela tiden. I så fall har jag redan kommit en bra bit på vägen för att säga upp sig från sin enda inkomstkälla kan nog räknas som ganska ansvarslöst. Och några Men Åååååh kan väl inte va så jävla svårt att klämma in lite här och var (nonchalanta svordomar =tonårs-alert!!!!!!).

Tydligen uppfattas jag som 22-23, vilket skulle betyda att jag lämnade allt det där bakom mig redan för 3 år sedan, så kanske kommer jag bara inte ihåg hur man gör...

La-la-Lady Lola

Day 05 - A song that reminds you of someone

Fuck Forever, Babyshambles, påminner mig om mig själv när jag var 17 eller kanske snarare den jag ville vara törstandes efter fylla och kärlek och äventyr och framför mig ser jag mig själv i stora solglasögon och snelugg i ett soligt men fortfarande vårkyligt Göteborg.

Cäsh

Jag vet inte hur jag lyckades få 20 pund över den här veckan, men jag tänker nog bara hålla käft och vara tacksam för det räcker till zoo och två flaskor vin på extrapris, alternativt en pälsmössa och vodka.

Day 04 - A song that makes you sad

Jag tror inte det finns någon låt som gör mig särskilt ledsen utan att göra mig glad också eller det beror liksom på sinnesstämningen vid lyssnandet men en låt jag tycker är allmänt sorglig fast det kanske egentligen inte är det som är meningen är Jag ger dig min morgon, Fred Åkerström.

Allt för konsten

Jag är tjejen som alltid äter äpple vid Castle Lane på väg hem från jobbet som jag är på varje dag utom måndagar för då har faktiskt min chef vänligheten att låta mig vara ledig. Nu ska jag bli tjejen som sitter på det franska caféet på Botanic fast hon egentligen inte har råd och köper konstiga och fantastiska saker på second hand för pengar hon egentligen inte har samtidigt som hon svälter för konsten. Jag tror jag kommer gilla den tjejen bättre.

Den officiella orsaken till min uppsägning är att jag ska "koncentrera mig på mitt fotograferande", fast egentligen handlade det mer om att jag bara inte stod ut längre. Och nu när jag ändå har skapat en sådan fin illusion för allmänheten kan jag väl lika gärna leva ut stereotypen som den lidande konstnären. Sitta på mitt rum hela dagarna med writer's block fast photographer's block blir det väl då och spendera alla pengar på vin istället för mat för att i berusningen producera alldeles genialiska idéer och fantasier.

"I'm gonna need to quit"

Jag antar att 2010 får vara året då jag fattar irrationella beslut från ingenstans, för igår sa jag I'm gonna need to quit och det blev början av slutet på min diskplockar-karriär.
Jag kan inte minnas senaste gången jag kände mig så lättad.

Day 03 - A song that makes you happy

Piazza New York Catcher, Belle and Sebastian

Day 02 - Your least favorite song

Treat her like a lady, Céline Dion
En töntig och jävligt irriterande låt i allmänhet. Lägg dessutom till att höra den varje dag på jobbet du hatar.
Lyssna på den, hata den.

Vi har varit på strand-picknick. Jag, Sara och Adrian. Det var inte så varmt som vi hade tänkt oss men maten var god och det är ungefär mina kriterier för en lyckad fredagseftermiddag.

Sen bestämde jag mig för att det där med värdighet (och pengar) är en världslig sak. Nu peppar jag min uppsägning.

Day 01 - Your favorite song

Att fråga efter en favoritlåt är väl ungefär som att be någon svara på om de älskar mamma eller pappa mest. Okej det var en dålig liknelse (när jag var liten sa jag alltid mamma). Men jag rycker av plåstret fort och säger... Näe, jag vet inte vad jag säger. Red Light med The Strokes? Ja, Red Light med The Strokes.

Va fan varför inte liksom?

Day 01 - Your favorite song
Day 02 - Your least favorite song
Day 03 - A song that makes you happy
Day 04 - A song that makes you sad
Day 05 - A song that reminds you of someone
Day 06 - A song that reminds of you of somewhere
Day 07 - A song that reminds you of a certain event
Day 08 - A song that you know all the words to
Day 09 - A song that you can dance to
Day 10 - A song that makes you fall asleep
Day 11 - A song from your favorite band
Day 12 - A song from a band you hate
Day 13 - A song that is a guilty pleasure
Day 14 - A song that no one would expect you to love
Day 15 - A song that describes you
Day 16 - A song that you used to love but now hate
Day 17 - A song that you hear often on the radio
Day 18 - A song that you wish you heard on the radio
Day 19 - A song from your favorite album
Day 20 - A song that you listen to when you’re angry
Day 21 - A song that you listen to when you’re happy
Day 22 - A song that you listen to when you’re sad
Day 23 - A song that you want to play at your wedding
Day 24 - A song that you want to play at your funeral
Day 25 - A song that makes you laugh
Day 26 - A song that you can play on an instrument
Day 27 - A song that you wish you could play
Day 28 - A song that makes you feel guilty
Day 29 - A song from your childhood
Day 30 - Your favorite song at this time last year

Inatt var jag på väg att dö. Igen. Den här gången berodde det på en dödlig sjukdom jag haft sedan födseln. För ett par nätter sedan var det jordens undergång som var boven i dramat.

VAD SKA MITT UNDERMEDVETNA SLUTA OBSESSA ÖVER FÖR ATT JAG SKA SLIPPA HA DÖDSÅNGEST VARJE NATT??

Drömmen om sparken

Jag brukar dagdrömma om att få sparken. Jag gissar att det inte tillhör folks vanligaste fantasier, men när jag står där på jobbet och vrider ur mina disktrasor småler jag ibland vid tanken. Befrielsen. Samtidigt som man helt berättigat kan vara as-pissed på chefen. I mitt huvud spelar jag upp scener där jag vid beskedet slänger disktrasan ner i bordet och säger FINE, för att sedan med stolta och bestämda steg storma ut genom svängdörren.

Idag kom jag till punkten då jag funderade på att ge mig själv sparken. Också känt som säga upp mig. Men på något sätt känns det inte lika värdigt...

tuff.jpg

Because it never rains in Southern California

Jag vet inte vad grejen är, om man kan skylla på gener eller någon slags ouppfylld identitet eller om jag bara är störd och obotligt rastlös eller kanske en släng av rotlöshet, men plötsligt vet jag precis vilka låtar jag skulle ha på bland-cdn som jag skulle spela i min billiga bil på gränsen att falla ihop längs med the freeways, så jag googlar fotografer i Santa Monica och kollar väderprognoser för Los Angeles på SMHI och besöker ambassadens hemsida, och jag vet att det är helt jävla galet och ganska skitdumt men det är det stördaste och sjukaste och mest fantastiska stället jag har varit på och jag vill dit nu. Jag hatar och älskar det och jag vill dit.

Drop dead, gorgeous

Jag drömmer ofta att jag ska dö. Bli dödad. Jag vet hela tiden om att jag snart ska bli dödad och känner ångesten. För jag vill ju inte dö liksom.

Osynliga planer

Som ett osynligt regn, fast tvärt om. Ett synligt icke-regn. Små partiklar i luften och man är helt säker på att det regnar för de faller ju där, rakt framför en, men nähä, för marken är fortfarande torr och vårkvällen är fortfarande ljus.

Jag har ätit påskbord. Potatisgratäng och ägghalvor med kanske lite för gammal majonäs. Druckit vin och funderat över livet. Och jag har en plan. En lös och dum och kanske snudd på idiotisk plan men dock en plan. Självklart kommer jag inte avslöja min plan. Då skulle ju folk kunna få för sig att jag är lös, dum och snudd på idiotisk.

Bilden alla har väntat på

PORR!

Som ett ensamt men glatt påskägg i ett land långt borta

Jag tar på mig skor för att fötterna ska slippa närkontakt med det kalla stengolvet, sen går jag ner i köket och kokar ägg som jag målar med kulspettspenna för att det är det närmsta kritor, färgpennor och målarfärg jag har och sitter sedan där med mitt ägg och mina ostmackor och min fil med den enda jordgubben som inte var möglig. Huset är tomt och knäpptyst förutom att det knakar lite någon gång ibland. Glad Påsk Tina.

Sen har jag förstått att det är jävligt trendigt att fota sin frukost så det vill ju jag också göra förstås.

Jag måste nog vara den mest rastlösa personen jag känner...