Har fått nya glasögon. Hade ingen aning om att världen var så skarp. På riktigt. Tydligen har jag levt i en något suddigare tillvaro än alla andra. Hela livet. Tills nu. Kan inte sluta titta på mina händer. Så. Skarpa. Konturer!

Och mina bilder. Jag visste inte att sådan här skärpa existerade.

Åh, katter

.doc #13

Du tyckte att jag borde bli läkare eller advokat (jag var elva år och du var ju säkert influerad av the american dream, make your own happiness och allt det där). När jag var 15 gav du mig tre regler (hur kändes det att kunna kliva in i föräldrarollen för en liten stund, sätta upp regler, vara auktoritär?). Jag skulle inte svära, inte röka och inte bli vegetarian. Det där med kött hörde ju till den amerikanska kulturen och den var det viktigt att jag tog till mig (skulle du kanske tänkt på innan du lämnade mig i Sverige, just sayin’…). Således skulle du alltså få en väluppfostrad och cancerfri dotter med ett respekterat yrke som kunde klämma hamburgare på 4th of July.

Jag blev inte läkare eller advokat. Istället blev jag vegetarian som svär ganska mycket och röker en hel del. Vänder du dig i graven du inte har?

Jag tror inte det. Jag tror att du förstår att jag är lite som du. Att du kanske till och med skulle småle lite i smyg när jag firade min 21-årsdag i solen i Huntington Beach med billigt bubbel och en spliff.

Nu ska jag nog gå ut, sätta mig på trappan. Ta en cigg och svära lite över att du inte finns längre.

Drömmer mardrömmar om Gamleby. Jag kommer dit och alla tycker att jag är skitdålig. "Men ni fattar ju inte!" skriker jag då och känner mig som den mest missförstådda fotostudenten i världen. I natt tvingades man uppträda med Carola i Rhapsody in rock. Känns skönt på något sätt. Det visar ju ändå på en viss irrationalitet i drömmarna.

Ändå vaknar jag och kollar igenom ansökningsbilderna. Tänker hur fan kunde jag komma in bättre än såhär måste jag bli annars är det ju PINSAMT! Så himla ansträngande att alltid vara djävulens advokat åt sig själv.

Kaffe, Engångsligg och Robert

Ehm, hej. Det händer inte så mycket. Lever mest på kaffe och jordgubbar. Jag har lärt mig dricka kaffe. Skulle kunna dra en anekdot om när jag var 14 och försökte lära mig dricka kaffe första gången, men kanske tar den en annan dag istället. Läser en än så länge ganska dålig bok. Engångsligg, heter den. Så igår satt jag en stund i Slottsskogen med jordgubbar och Engångsligg. Solen sken, barn leker. Det hela låter ju väldigt idylliskt men boken är som sagt ganska dålig och jordgubbarna smakade inte så mycket och jag hade ingen filt med mig utan satt på koftan och blev blöt i rumpan för gräset var fortfarande fuktigt efter alla regniga dagar.

Så jag gick hem. Lagade veggielasagne. Gav mig iväg igen. Drack öl med Jasse och Rebecca. Och Jasses syskon. På en toalett försåg vi en medelålders kvinna med tuggummi. Hon ville kyssa en man, sa hon. Han hette Robert.

Polaroid greetings from Mon

Jakten på Tommy K, Del 5

Jakten på Tommy K, Del 5 from Tina Vernon on Vimeo.

Lyckan är total

Jag har återvänt men orkar inte riktigt ta tag i mitt liv. Ändå var idag en typiskt dålig dag som blev en typiskt okej dag. Bortsett från ångesten över att jag inte tar tag i mitt liv då...

I övrigt var Värmland ganska fantastiskt. Drack mest vin hela tiden. Badade i en bäck med kläderna på. Gick kvällspromenad över sommaräng. Sov med en katt bredvid huvudkudden. Åt pizza på ett sunkhak i Töcksfors. Åkte bil på smala grusvägar i skogen med cigg och Bob Dylan.




Min obiologiska storasyster är ganska bäst faktiskt.

Det var lite väl längesedan jag rörde på mig nu, så kände att det var dags att lämna stan ett tag. Rymmer till Värmland imorgon. Kanske äter god mat. Kanske dricker mycket gin. Kanske till och med badar. Jag återvänder när tiden känns rätt.

Dilemmat i att vara mördarförkyld men ändå ölsugen

För hur jobbigt det än är att sitta hemma själv och snora en hel vecka finns risken att jag blir ännu sjukare och får sitta hemma själv och snora en hel vecka till och då skulle jag nog dö lite.