Söndagsångest i studion

Jag måste börja skriva igen.
Jag måste börja fota andra saker än skoluppgifter.
Glömmer så lätt bort annars.

Paris, oui?

Slöar framför tvn och försöker övertala Linda om att åka till Paris. Med tanke på att hon nyss började gråta efter att ha sett en pelare med ett litet, litet Eiffeltorn på tror jag att jag kan vara nära att knäcka henne...

Sitter och gör bilder till bilder.
Nickar lite till The Knife emellanåt.

Wästebeswiken (Tony lär mig tuffa, inhemska uttryck)

Igår hade delar av klassen en intressant kväll i Västervik. Någon fick en bula, någon försvann, någon hamnade fel. Själv hamnade jag underst i ett slagsmål mellan testosteron-stinna Västervikare. Det hela låter väldigt dramatiskt men varade bara i två sekunder och resulterade i en bruten nagel. Dock ska inte smärtan och blodflödet efter en bruten nagel underskattas.

Jag försöker lära mig använda min nya ritplatta

Dr Kaj waz in da house

Kajsa kom hit och blev utsatt för fotografering, hade finger-mustasch, gick på tvåmanna-maskerad och tog en söt polaroid medan Jasse låg i fönstret och skyndade på mina avocadosars mognadsprocess. En ganska awesome helg faktiskt.

Halvt misslyckad bakisplåtning med Sara...

Festen är över oss

Det är märkligt hur en by med ett enormt trätroll som pekar fuck you över entrén till den enda mataffären kan vara så fantastisk. Igår hade vi knäppt och fint internathäng (igen) som slutade med galen hattfest, soffdans och en bula i huvudet.

Jag pratade med min mamma härom dagen. Hon undrade om det gick bra att sova. För oväsen och sånt. Jag nämnde betongväggarna, men att jag ändå alltid var bland de sista att gå och lägga sig så jag lider aldrig av något oväsen...
-Ja, du var likadan när du var liten. Skulle alltid vara kvar till sist på barnkalasen.

 Det är lite så Gamleby känns. Som ett barnkalas man aldrig vill ska ta slut.