I nästan ett år nu har jag haft mer eller mindre konstant ångest över antingen praktik eller boende. Ganska ofta båda på samma gång.

När ska det sluta?!

Jag antar aldrig, för när jag går ut skolan i maj börjar jobb- och boendeångesten i stället.
Grattis!

Anna-Lisa

Jag drömmer att jag har en våldsam bror som kommer slå mig medvetslös när han ser mig.
Vaknar med värkande vener för att blodet pumpar så hårt.
Drömtydare är välkomna att analysera.

Vad jag älskar med Kalifornien

Att det helt randomly plötsligt kan bli 25 grader varmt. I januari.
Jag minns ett Beverly Hills-avsnitt om Santa Ana-vinden. Den senaste tiden har jag gått runt och frusit mig igenom iskalla nätter och huttrat i kylig skugga, och väntat på att den där jävla vinden ska komma och värma upp tillvaron lite. Nu är den här.

Så idag satt jag i trädgården, under clementin-trädet. Med bara ben i prickig byxdress. Målade naglarna hallonröda och läste. Och bara DET ÄR JANUARI. ?!?!?!?!?. Sick.

Sen kom min lite galna hyresvärd och badade fotbad och vi började prata om Amerika och omvärlden och kanske framför allt Amerikas uppfattning av omvärlden eller snarare Amerikas brist på uppfattning om omvärlden, och hamnade så klart på ämnet Sverige så jag försökte förklara typiskt svenskt och samerna och då bestämde hon att hon skulle göra en film om renar i Lappland. Man ba' okej Tummen-upp-emoji det blir säkert bra.


PS. Santa Ana-vinden har faktiskt varit här en gång tidigare, då i form av min kusin i bil på motorvägen. Det värmde också upp tillvaron. DS.

Bakis i San Frasse

I fredags vaknade jag till ett tomt och stökigt motellrum. Vännerna hade varit snälla och låtit mig bakis-sova medan de gav sig ut på turist-äventyr. Istället för att urforska fängelseöar åt jag crèpe-frukost och läste, gick omkring bland de fantastiska husen och fingrade på fina tröjor. När vi sågs igen satte vi oss på en ful diner. Beställde cola, vitt bröd och ost och fnissade över historier om gårkvällen.

Sen blev jag sjuk. Ganska ordentligt sjuk. Så medan de andra drack förfest-vin på rummet satt jag och feberhuttrade i alla tröjor jag hade med mig och kröp ner i sängen innan tolv.

I San Fran

I San Francisco är backarna precis så branta som man hört talas om. När jag var liten ville jag alltid åka dit för att mamma berättade att det var som att åka bergochdalbana när man körde runt på gatorna (något Jasse inte uppskattade i taxin på väg hem ifrån klubben...). Och staden är omgiven av hundratals gröna kullar som är täckta av ännu flera pastellfärgade hus i täta rader. Jag tror inte att det finns en enda ful byggnad i San Francisco. Alla är målade i ljusa färger med små detaljer på dörrar och fönsterkarmar och balkonger.

Vår första dag åt vi frukost på ett crèperie, promenerade i solen till Golden Gate Bridge, tittade på sjölejon vid Fisherman's Wharf, gick runt i Chinatown, frös Downtown vid Union Square, drack vin och åt chips till middag på motellrummet och pratade om sådant som är för pinsamt och gick på 80-talsklubb och fick gratis öl och dansade tills vi flydde iväg i en taxi.

Det är jag och åkommorna

Jag har inte rört mig längre än fem meter ifrån sängen idag. Jag somnade här framför ett Criminal Minds-marathon på ion igår kväll och har sedan dess blivit kvar.
Så medan mina vänner är på Hawaii och ser solnedgångar på stranden och knölvalar, ligger jag här och snorar och tittar på Våra bästa år och den enda knölen jag ser är mitt vagel-invaderade ögonlock.

Med buss mot San Francisco

 I onsdags slängde jag ner random saker i en resväska. Det har jag gjort ungefär varje vecka sedan jag flyttade hit. Den här gången skulle jag till San Francisco.

 Så jag släpade med mig min packning, köpte en sallad på Whole Foods och mötte upp mina resekamrater på 2nd mellan Santa Monica och Broadway.

 Kajsa var sjuk och knaprade färgglada förkylningspiller.

 Vi lämnade skyskraporna i LA.

 Moa fördrev tiden med ett familjeporträtt.

 Vi åkte upp bland berg och långtradare. Här följer bussutsikt overkill för att jag inte kan beskriva hur jävla vackert det var.

På en rastplats mitt i ödelandskapet stannade vi för att kissa på Burger King och köpa choklad med jordnötssmör på en bensinmack.

 Vi fortsatte rusa fram norrut genom apelsinodlingar och åkrar som sträckte sig längre bort än horisonten eller försvann in i dimma och blåa bergsilhuetter.

Det hade blivit mörkt när vi äntligen rullade in bland San Franciscos kullar som glittrade av tusentals upplysta fönster.

Vi tog in på motell på Lombard Street där de papperstunna väggarna skakade när bussar och långtradare körde förbi på vägen utanför. På kvällen åt vi thai-mat och drack vin och pratade om allt och ingenting tills det bara var vi kvar på restaurangen och personalen började räkna dagskassan.

Detta jävla flängande

Hej bloggen och alla läsare (typ sara och jimmy. varför vill ingen läsa om mina los angeles-äventyr?! kanske för att jag nästan aldrig skriver om dem. hm... sorry 'bout that). Nej, det blir inga bilder idag heller (ytterligare en potentiell anledning till den uteblivna läsarströmningen. inga bilder. det är väl sådant bloggar ska bestå av? bilder på flaggspel och snygga kläder och sådant där?), för imorgon åker jag till San Francisco, och innan dess måste jag skrapa ihop de få rena paren trosor jag har kvar och kanske min mössa och ett gäng kläder av varmare sort och slänga ner i en resväska och helst skaffa lite ny musik att lyssna på för att överleva denna 7 timmar långa bussresa norrut.

Väl där lovar jag att ta en hel drös med bilder som sedan kommer hamna i en ångesthög på hårddisken och ligga kvar där utan ett uns av kärlek och uppmärksamhet fram till åtminstone april.

Idag hade jag tänkt tatuera mig. Men tatueraren hade stängt, så istället drev jag runt lite planlöst i Silverlake. Kollade på hipsters och köpte en dyr sojalatte. Så gick jag där, lite småfebrig en måndag på väg hem från jobbet, med Hollywood-skylten mot en rosa himmel framför mig.

Så kan man också leva.