Timme #?

Här är en länk till en Spotify-lista: Vårberg-våren
Den innehåller än så länge tre låtar.
Grattis.

Matfotografi när man är pank:

Timme #6

Här är en jätterolig bild på mig, Sara och Christoffer. Mest för att Christoffer är så väldigt full. Det var Valborg och jag hade tappat rösten men kraxade runt på skånska och rökte äppelcigg i Lund. Under kvällen fastnade vi även i en hiss, snodde lite öl, trängdes på en buss och dansade till Daddy Cool i en studentkorridor.

Timme #5

HOPPSAN nu har jag hamnat lite efter för här sitter jag i skolan och retuscherar rödbetor och ser lite ut som ett dagisbarn i turkos elefant-tröja.

Den där tröjan hade jag för övrigt första gången jag träffade Anna-Lisa i LA och hon oväntat drog med mig på fashion party där jag mest stod i ett hörn och rökte och kände mig fånig i min turkosa elefant-tröja medan hon var svartklädd och modellsnygg. På vägen ut fick jag i alla fall ett "I like your sweater". Högst oklart ifall det var ironiskt eller inte...

Nej alltså förlåt vilket värdelöst inlägg. Ska försöka komma tillbaka starkt nästa timme.

Timme #4

I Gamleby finns bara mysig grafitti.

Timme #3

Åh, att gå på toa på en rullande buss. Att sedan stå där, med ena handen i ett krampaktigt tag om ett beyond bakterieinfesterat handtag medan man med den andra försöker dra upp strumpbyxor som lyckats korva sig på de mest omöjliga sätt. När man väl kommer ut är man så åksjuk att man helst bara vill gå in igen och spy ut hela maginnehållet.

Men som sagt, optimistiskt humör.

Bilder! Det ska man ju ha i en blogg. Så att folk slipper LÄSA så himla mycket. Tyvärr tömde jag ganska nyss telefonen på alla bilder, och mitt instagrammande de senaste veckorna har varit näst intill obefintligt. Men här är en bild på min nya frippa! Uppkomst: jag och Jimmy har olika uppfattning om begreppet "axellångt", och L'Oréal behöver lära sig att nästan svart inte är vad man förväntar sig av ett paket som säger "Ljusbrun".

Men jag trivs. Jag känner mig stundvis som en östeuropeisk spion, ibland som en lärarstudent på 90-talet, lite fransk och ganska popig. Sprider myten om mig själv som svår och oidentifierbar...

Timme #2

Bussen är kall och jag är kissnödig. Som att inte läget var illa nog ser jag ut över snötäckt mark och tänker på FRAMTIDEN.

Om tio dagar och några timmar får jag mitt sista hela csn. Sen är det meningen att jag ska kunna försörja mig själv. Allra helst på det jag utbildat mig till, men låt oss lägga ett stort asgarv på det. HAHAHAHAHAHAHAHAHAHA.

Nej, förstås kommer jag inte kunna försörja mig som modefotograf, inte någon annan slags fotograf heller för den delen. Möjligtvis hade jag kunnat fortsätta leva på havregrynsgröt-dieten som typ skolfotograf, men nej just det jag hade inget körkort nej så HEJDÅ GRÖTEN. Lika bra det, jag hatar ju barn.

Just idag är jag dock på ett av mina mer optimistiska humör och ser mitt ovissa öde som ett ÄVENTYR och DET LÖSER SIG.

Efter 9 maj kan jag ju faktiskt göra precis vad fan jag vill. Sweet!

Samvetet och bloggen

Jag hade egentligen tänkt strunta i den där redovisningen i Gamleby imorgon. Stanna hemma i Stockholm, spara lite pengar, kanske göra ett till storkok på ärtor eller rotfrukter eller vad som nu kan vara väldigt billigt. Men imorse när jag vaknade låg samvetet där och väste mig i örat, så nu sitter jag på den där jävla bussen igen.

Och det behöver ju hända något här. Eller behöver och behöver, läsarskaran är väl knappast varken särskilt stor eller uppdateringstörstande, men ska jag ha bloggjäveln kan jag ju lika gärna liva upp den lite.

Så, och håll i er nu, inatt blir det ett inlägg i timmen medan jag lever hobo-liv, äter för mycket naturgodis och bråkar med printern i skolan. VISST BLIR DET SPÄNNANDE?!?!?

Hörs om en timme.

Själv är jag pank (alltså på riktigt, lever på flingor och bulgur just nu), men om någon annan har 600 spänn till övers man inte vet vart man ska göra av får man gärna lägga dem på den här kappan. Till mig, alltså. Så att jag kan få gå runt och känna mig viktig i lång, svart kappa.
Tack på förhand.

Som en Kaj på en sommaräng

Jag minns inte ifall jag har lagt upp de här förut, men jag gör desperat allt för att undvika ångestmomenten på min ändlösa att-göra-lista.