Dear Catastrophe Waitress

Ett sådant där ställe med hjorthuvuden som pryder väggarna och små bås med mossgröna lampor. Över hela väggarna hänger svart-vita, signerade porträtt av diverse kändisar, som så uppenbart aldrig har satt sin fot inne på Delaneys, i hörnet av Lombard Street. Över entréen står en tiger i naturlig storlek, och på mörkbruna träbrickor serveras köttpajer och fläskröror, alla säkert av bästa, irländska kvalitet.
Där går jag runt med en kall, blöt disktrasa och försöker balansera tallrikar med överblivna pommes frites och små mjölkkannor efter bästa förmåga för minimilön.

Mina fina sockar

Jag köpte nya sockar igår på Primark. De var ganska fina. Alla säger ju att allt från Primark bara är skräp, men jag tyckte att de kändes bra. Annorlunda. När jag tittar på dem ikväll märker jag att de efter bara en dag redan håller på att gå sönder. Nötas i kanten.
För det är väl sådär ibland. Egentligen vet man att det inte är något att ha. Att det bara var ett slöseri med pengar och min dyrbara tid och kärlek, ändå kan man inte sluta tycka om dem för de var ju så fina. Så fina sockar för så lite ansträngning. Så fina för stunden fast man vet att de om bara ett litet, litet tag kommer vara trasiga. Och när alla säger sina vad-var-det-jag-sa och jag-visste-väl-det tänker man att jag vet att du sa och visste för jag visste också och vet fortfarande men jag tycker fortfarande att det är ett par hemskt fina sockar.
Och kanske pratar vi inte enbart om sockar längre.

Ångesten som kommer över en när man vaknar till snö är oundviklig. Som tur väl är har i princip allt av det redan smält bort igen, så lidandet blev inte så långvarigt.

Sånt där oviktigt som alla såklart vill läsa om

Jag har en speta i handen. Den andra på två dagar. Och jag vet inte vilket håll den går åt så jag vet liksom inte hur jag borde klämma för att få ut den. Den svider och sticks.

För övrigt är mitt ex och min fjortonåriga kusin från USA med i samma facebook-grupp. Det är lite random. Internet är läskigt...

(säger man åt mig att uppdatera ofta får man skylla sig själv om jag bara skriver om spetor och deodorant)

Update Failed

Jag hade ambitionen att ge er en ordentlig uppdatering. Jag tog till och med kort på de två katterna som just nu ligger bredvid mig på min madrass uppe på loftet där jag för tillfället bor med mina resväskor. Som ett mysigt litet hit-har-jag-flyttat-inlägg.
Sen tog serienumrena till mitt olagligt införskaffade photoshop slut. Och jag tänkte avinstallera det för att sedan kunna installera det igen och kanske, kanske skulle det funka då. Fin idé.
Jag har ingen jävla aning om hur man installerar det igen. Jag fattar ingenting.

Men föreställ er att jag har druckit massa te, sett gräs som inte är täckt av snö och hört fåglar kvittra, ätit grönsakssoppa på caféet där min kusin jobbar, fått erbjudande att hänga upp foton på samma café, sökt ett jobb på en bar, ätit scones med jordgubbsmarmelad, och nu alltså sitter på en madrass på ett loft med två röda katter sovandes intill.

Edit

Om man är utomhus och försenad till tåget och går i rask takt behöver man deo. Mycket deo.

Fördelar med Irland:

Man behöver knappt använda deo, då risken att svettas är minimal eftersom det är svinkallt överallt.
Choklad smälter inte om den ligger framme.
När man vaknar på morgonen får man festival-känsla eftersom temperaturen är ungefär samma som i ett tält tidigt på morgonen.

Äpplet emigrerar

Med viss inspiration från den här...


Jag genomför någon slags flytt till Belfast imorgon. Kanske borde man kalla det en semester, men det är jag alldeles för naiv för. Jag ska stanna. Punkt.

Saker jag kommer sakna (utan inbördes ordning):
Supersushi
Varma hus
Mamma
Vänner (mina vänner alltså, inte den sjukt överskattade serien)
Grevéost
Äpplena
Mörkt bröd
Normalt fungerande duschar

Listan kommer fyllas på kontinuerligt.

Det verkar som att musikal-fjollan i mig gör sig påmind.
Jävla Ola Salo-dokumentär!

Typ porr fast jag kallar det konst