Prioriterar rätt

Jag är så bra på att prioritera. Jag kan sitta en hel dag utan att göra något vettigt (= skriva på "eget projekt" som aldrig kommer bli klart), men 03.39 när jag ska vara på Långholmen och intervjua en båtägare 10.30 bestämmer jag mig för att säga hej på det här stället.

Hej!

Jag har nu lila hår, är full på bortskänkt rosévin och borde sova NU. G'natt internetz.

"Gyllene tider"

Slår den även er? Känslan av meningslöshet? Mig söker den gärna upp på måndagar. Nyår och födelsedagar. Kryper in under huden och kliar. Jag antar att det är känslan av att vara tillbaka på ruta ett som gör det, att allting bara börjar om igen. Gå tillbaka till "Gå". Men jag ska väl vara glad att jag åtminstone slipper gå till Fängelset.

Jag klär mig i vitt, försöker bleka håret, det blir gult, meningslösheten rastlösheten sitter kvar.

Hur som helst, om en vecka har jag kanske däckat på rödvin i nordamerikanskt luftrum. Och utöver måndagen och ett smärre drama då min katt käkade glowstick och började tugga fradga inatt, är ju det mesta osedvanligt bra just nu.

All kärlek jag orkar inte

Det är januari och kanske är mitt hår fulare än det varit någonsin tidigare och ändå mår jag så jävla BRA. Jag vet inte vad jag ska säga om det, kanske ska jag bara passa på att gråta en skvätt av lycka istället för av depression, embracea den plötsliga peppen och låta Kajsas instagramvideo sammanfatta helgen.

Äh, vi slänger in en bild på mina gulliga göteborgare som var här och en på mig och Elsa när vi äger alla jävla dj-dudes på hennes födelsedagsfest.

LOVE.

Hår-identitetskrisen

"Today's work outfit"

Hairstyle from Inte tvättat sen i söndags

Risig hy from Junk food and Genes

Glasses from Paul Smith

Coffee cup from Myrorna

Kimono from Lindex

Pyjama pants from Stället på 3rd St i Santa Monica jag aldrig minns namnet på

Arbetsmoral from Hell

Mina listor # 1

Jag gillar listor. Att-göra-listor, handlingslistor, sammanfattningslistor, sammanfattar gärna hela mitt liv i listor. Listor gör saker tydliga och konkreta, lätta att följa och pricka av. Jag inser att det låter som att jag har aspergers nu. Det har jag, vad jag vet, inte.

Många listor bor i min telefon. Härom dagen började jag lista saker jag är rädd för. I anteckningsappens fula typsnitt står det:

Att få min kropp bedömd
Att mamma ska få alzheimers
Endometrios

Efter de tre sakerna orkade jag inte fortsätta tänka på rädslor.

Därför missade jag den kanske största rädslan av alla. Enformighet.

Enformighet kan vara källan till den mesta av min ångest. Till största delen av mina obehagskänslor. Jag kan klara av att vara ledsen, men om det drar ut över en längre tid blir det fruktansvärt enformigt och tråkigt och då börjar det krypa i kroppen och ångesten kramar tag om lungorna och så är det igång.

Kanske är det därför jag inte klarar av att läsa 1984. En tillvaro där enformigheten är dragen till max. Jag får panik. Bokmärket har legat på ungefär samma ställe i boken i nästan fem år nu.
     Idag insåg jag att det helt enkelt inte kommer gå. Jag står inte ut. Och jag bestämde att det är okej. Jag måste inte läsa 1984. Jag la ner den i en kasse som jag ställde in i garderoben för en framtida loppis. Mycket ångest-litteratur kan jag klara av. Men inte den om enformighet.

/Lena Andersson

Ur "Utan personligt ansvar".

Yo bloggy, this is ma crib

Här ligger jag och drömmer allt som oftast mardrömmar. Vaknar svettig och utmattad. Dricker för mycket kaffe till frukost, skannar dn.se och blir arg. Diskar och blir stirrad på av den runda mannen i huset på andra sidan gatan. Jag klappar katten, hon biter mig i tårna. Ibland får jag feeling och skriver några rader. Ofta blir det väldigt mycket ineffektivt kringvandrande på internet. När det är kallt ute tittar jag på de stackars satar ute på gatan som går till jobbet innan solen har gått upp, och tänker att min hemmajobbande frilanstillvaro är ganska behaglig ändå.

Nu när ännu en dag har gått

Dagens äventyr – en tunnelbanetur till Skärholmen. Jag köpte tallrikar på Myrorna och snäckchoklad i lösvikt.
Dagens crush – den söta killen på tunnelbanan som jag aldrig kommer se igen.

Jag antar att det är ungefär vad en kan förvänta sig av en fattig lördag i januari.

Dagens grävning i arkivet – "Du sjunger Velvet Underground i mitt öra, jag sover mellan dina skulderblad." 

 

In med det gamla.

Och så var det en ny header. Visst är det lite kittlande när det ser ut som att den är på väg att tippa över på det där viset?

Firar med tomtebloss.