Angående vintern

Jag är en vinterhatare av rang. En sådan som på riktigt gråter över snötäckta gator och minusgrader. Vintern för mig är i stort sett bara alldeles för många månader då man fryser, snorar, halkar, spyr (någon som har hört talas om sommarkräksjukan liksom? nej, precis), aldrig kan lita på att man kommer någonstans i tid, blir deprimerad av ständigt mörker...
Det spelar ingen roll hur mycket folk försöker romantisera snöflingor i ögonfransarna och stora, mysiga koftor och halsdukar och varm choklad och BULLSHIT för i praktiken är det mer av ett helvete än "mysigt" (dööör på "mysigt"). Av snöflingorna får man köldskadade kinder, koftorna kliar och jag får klaustrofobi och halsdukarna virar alltid upp sig och blåser av så att man får halka omkring i snön och samtidigt försöka hålla ihop det stora nystanet runt halsen för att inte få halsfluss och andra otrevliga halsåkommor och den varma chokladen väger knappast upp för allt annat lidande.

Med allt det här i åtanke, mitt djupa hat inför vintern, mitt intensiva och innerliga hat, så måste jag ge vintern cred för EN sak.
Det har frusit fast i hamnen och Kajsa slipper jobba och vi kan se Vit Päls i kväll på Jazzhuset SCORE!

Så tack jävla vinterjävel.