Åkommor och hissincidenter

Tiden flyter iväg utan att jag egentligen gör något vettigt alls. Jag fyllde som sagt år. Blev hejdlöst full och fick katter, tårtor och tapirer. Dagen efter min födelsedag satte jag mig på ett tåg till Stockholm. Där var jag på Debaser i en halvtimme och satt och åt med Sara en hel dag.

När jag kom tillbaka till byn var jag slut. Jag skolkade, stängde in mig på rummet, satt på golvet och lipade och lätt bara svart hobbyfärg rinna nerför gamla printar. Efter psykbrytet var det kroppens tur, och jag äntrade en veckas åkomma med feber, halssmärtor och snor.

Fortfarande febersvettig satte jag mig i fredags i en bil ner till Skåne. Ändlösa mil av allt mer gröna ängar och Ligga med P3. I ett par dagar låg jag sedan bara däckad i min mosters soffa i Simrishamn. Jag fick indisk hostmedicin, förkylningstabletter, te och solljus men det började kännas som att jag aldrig någonsin mer skulle bli frisk.

Lagom till Storasysters födelsedagsfirande hade jag visserligen blivit lite friskare, men tappat rösten. Allt som lämnade min mun var osammanhängande målbrottsbröl. Med tanke på den senaste veckans bristande hälsa kändes det inte som en bra idé att tälta mitt på den skånska slätten, så istället för att gå på födelsedagsfestival tog jag bussen till Lund för att hänga med fina klasskompisar och göra mitt bästa för att bli full på folköl. Allt går om man vill, och vi pratade skånska i stadsparken, fastnade i en hiss i Klostergården och dansade till Daddy Cool på en enorm korridorsfest ute i förorten.

Motvilligt lämnade vi Lund. I Gamleby var det nästan sommar, och jag var tvungen att skjuta upp verkligheten någon dag till för att bli full i solen och dricka upp gammal smuggelsprit från Ronneby hemma hos YH1or.

Och ungefär där är jag. På ett dammigt rum fullt av, jag vet inte hur många veckor, gamla ölburkar och en hårddisk med oretuscherade bilder. Men jag tänker att nästa vecka. Då. Då jävlar...
Kanske.