Trainwreckliv Dreamin'

Festivalsommaren är över. Den sista dödsryckningen bjöd på indiepop från Brooklyn, prinsesstårta och en jävla massa gin. Den avslutades i grå söndagsmorgon då alla somnade i en mass-skedning i Davids säng på Östermalm. Det var en vacker dödsryckning.

Men nu är det alltså höst. Jag har som bekant inte riktigt kommit överens med den här sommaren, så jag välkomnar september, kramar om den, och låtsas att jag kommer göra alla de där höstmysiga sakerna jag alltid vill göra men aldrig gör. Plocka svamp. Baka äppelpaj. Ha rödvinsfester. Dricka varm choklad (jag tycker inte ens särskilt bra om varm choklad, så varför skulle jag göra det liksom?). Se vackra filmer medan regnet slår mot fönsterrutan. Ni hör ju själva. Det kommer inte hända. Men jag är okej med det. Hösten och mina romantiserade fantasier är välkomna ändå.