Hem 2011-2012

Gamleby

I Gamleby blev ett internatrum på 15 kvadrat mitt hem, och 20 andra fotoelever min familj. Det värsta och absolut finaste boendet jag har haft.

 Utanför fönstret fanns bara en bowlinghall, en skymt av viken och ensamkommande flyktingbarn som sparkade boll.

 Jag försökte tränga bort det gråa, fyrkantiga rummet med bilder.

 På mitt golv hade vi efterfester och förfester och fester med hög hiphop och disco och såpbubblor.

 Men jag drömde om större platser och städer där man kunde andas, och inget var så skönt som att i juni låsa dörren till rum E4 för gott.


Fjugestagränd 7

Rummet i Hagsätra med zebratapeter.

 Jag hade för mycket saker på för liten yta och jag satt på sängkanten och åt kall lasagne för att där inte fanns någon micro och jag inte brydde mig om hur saker smakade ändå.

 Hela sommaren satt jag i fåtöljen i hörnet med bakissvullna och rödgråtna ögon, svalde en eller två eller tre resorb innan jag försvann ut för att nästa dag sitta i fåtöljen i hörnet igen.

 Jag byggde mina möbler av banankartonger. Ständigt redo att packa ner, bryta upp, röra sig vidare.


729 9th Street

Men med hösten kom solen. Jag försvann mot varmare platser där det gick lättare att andas och börja le. Norr om Montana Avenue i Santa Monica flyttade jag in i ett litet hus kantat av vitt staket och fruktträd på gården.

 Apartment E, med köksingång och snirklig säkerhetsdörr och spetsgardiner.

 Lägenheten var inte mer än min galna hyresvärds kontor, Gina som var i filmbranschen och producerade filmer om tango. Översvämmad av märkliga prydnadsobjekt, gamla filmmanus, personliga semesterbilder och en autograf från Stålmannen, var det ändå det bästa hem jag har haft.

 Att kunna plocka citrusfrukter i trädgården och öppna alla dörrar i januari och höra ekorrarna utanför fönstret.

Bland bilder på grekiska statyer, clowntavlor och filmposters satte jag upp en världskarta ovanför sängen. Den var min. En påminnelse om varför jag var där.