Varje vecka infinner sig någon slags ångest. Den som kallas prestationsångest. Hela kroppen krampar. Skrivkrampar.
När markören blinkar frenetiskt mot det tomma word-dokumentet medan hjärnan bara är tom och stilla. Där finns inga historier.
Jag testar med några meningar. För varje stavelse blir det mer och mer fel. Texten skaver mot det virtuella pappret.
När ordflödet bara inte finns.
2013-11-29
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar