Det blir juni igen.

Halva januari har gått och jag försöker fortfarande skriva en årssammanfattning av 2013. Det är svårt den här gången. Det är mycket som skaver, det fina för att det känns så långt borta och det fula för att det fortfarande gör ont. Jag minns ingenting och alldeles för mycket för att kunna ordna tankarna i meningar. Mellan oktober och december finns så gott som inga bilder. Utöver några brusiga mobilögonblick saknas bevis.

Jag har kommit till juni. Det är ändå halvvägs. Och när jag läser om de där varma dagarna när det bara fanns öl och gräsmattor och bara ben så blir jag ändå lite hoppfull. Det kommer bli juni igen. Juni och sommaren finns på riktigt. Det blir juni igen.