En studie i soluppgångar

Jag vaknar alldeles för tidigt igen. Jag hinner se himlen bakom takåsarna gå från mörkt blågrå till ljus pastell. Tunna moln blir aprikosfärgade.

Jag har sett många soluppgångar det senaste året. De då jag ännu inte hunnit gå och lägga mig och de då jag vaknat och tankarnas vankande fram och tillbaka i morgondunklet har gjort det omöjligt att somna om. Men nu tänker jag på andra saker. Jag tänker på jobbet och på skolan. På saker jag vill skriva. På framtiden. På feminism.

Soluppgångarna var tidigare rastlöst tunga. Nu skär det inte längre i kroppen av en ny dag.