Förra veckan plockade jag upp kameran för första gången på evigheter och släpade runt Bea i ett ganska kallt Humlegården. Resultatet skvallrar lite om senaste tidens intensiva lyssnande på Lana del Rey och praktiken hos Fredrik Skogkvist...

(Men vad är grejen med att jag sparar för webb enligt konstens (Stefan Ohlssons) alla regler och det ändå ser ut som att någon har spillt smutsig mjölk över bilderna när jag lägger upp dem på internet?)

(De ser i alla fall bättre ut när man klickar på dem. Så, klicka på dem.)

Har carpat så jävla mycket diem

Det här blir mer och mer ett ställe där jag bara, lite luddigt och kryptiskt, beskriver mina helger, som allt som oftast faktiskt är riktigt bra nu för tiden. Det här veckoslutet ägnade jag mig åt att gå på popig förfest, dricka gin på Debaser (frekvent återkommande aktivitet i mitt liv just nu), ligga på gatan och titta upp mot himlen på Östermalm, äta scones, åka på en spontan båtutflykt till Vaxholm, bli bjuden på middag, dricka öl på sunkhak, tydligen sova med en katt utan att veta om det(?) och äta frukost vid en sjö. Septemberdagarna levererar.

Nu börjar jag få lite panik. Det är alltså bara fyra veckor tills jag flyttar till Los Angeles.

Mitt-i-veckan-fyllan

Mobilskalet blev utsmyckat, vi skrev ord som mord i handen och jag fick pannkakor till bakisfrukost.

Jens Lekmans nya album är väl lite lamt, men jag fastnade vid textraden "you don't get over a broken heart, you just learn to carry it gracefully".

Over and out.

Lite gnäll och en platsannons

Jag är fruktansvärt fattig. Jag vet inte vart pengarna har tagit vägen, men jag vet att de inte finns på mitt konto, och nu ser jag en månad fylld av potatis, morötter och insmugglade ölburkar på stans klubbar framför mig.

Min värdelösa ekonomi och helgens festival fick mig att överväga ett karriärbyte. Jag vill också se cool ut i playsuit och gitarr på en scen. Det är ju så klart rockstjärna jag borde ha blivit. Jag är ganska värdelös på gitarr och sjunger inte inför folk. Om man vill starta band med mig kan man maila mig på vernon.tina@gmail.com. Puss!

Festivalsommaren är över. Den sista dödsryckningen bjöd på indiepop från Brooklyn, prinsesstårta och en jävla massa gin. Den avslutades i grå söndagsmorgon då alla somnade i en mass-skedning i Davids säng på Östermalm. Det var en vacker dödsryckning.

Men nu är det alltså höst. Jag har som bekant inte riktigt kommit överens med den här sommaren, så jag välkomnar september, kramar om den, och låtsas att jag kommer göra alla de där höstmysiga sakerna jag alltid vill göra men aldrig gör. Plocka svamp. Baka äppelpaj. Ha rödvinsfester. Dricka varm choklad (jag tycker inte ens särskilt bra om varm choklad, så varför skulle jag göra det liksom?). Se vackra filmer medan regnet slår mot fönsterrutan. Ni hör ju själva. Det kommer inte hända. Men jag är okej med det. Hösten och mina romantiserade fantasier är välkomna ändå.

Hej.

Ultimate girl douche

Jag vaknar i Flemingsberg och somnar i Vasastan. När jag kommer hem till Hagsätra är det söndag och regn och jag antar höst och ett rum som inte har städat sig självt med lakan som fortfarande inte är bytta och tvätt som inte är tvättad, och jag skickar sms, förlåt för igår. Hela sms-feeden är full av förlåt. Ultimate girl douche. Det enda jag vill och orkar vara just nu. Jag kan leva med det.

Ett (k)läckt ägg

Ibland är jag så vitsig att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen...

.doc #15

Vi säger aldrig någonting. Bara det bleka ljuset från en grå morgon i mars eller augusti eller november, och din klocka som går fel. Jag har somnat med kläder men utan trosor. Lyssnar på tågen. Tittar på taklampan, på bården i din tapet. Ibland på din sovande ryggtavla.