Sverige-turné

Jag försvann. Bort med skumpiga tåg genom nygröna skogar under disig himmel mellan mellansvenska orter.

Jag försvann till den värmländska sommaridyllen för att rulla mig i gräset, dricka öl i solen, springa över kalhygget, hoppa i strålen av en trädgårdsslang, grilla om kvällen, äta frukost vid trädgårdsmöblerna, läsa en bok på gräsmattan.
Jag försvann till att sova på en soffa och vakna med en rödhårig katt bredvid, äta så mycket smörgåstårta jag bara kan, lyssna till sommarregnet utanför fönstret och mullret som väcker mig om natten.
Jag försvann till nästa soffa, till att sitta på muren högt över Göteborg och inte behöva säga särskilt mycket alls, baka en kaka och äta upp hela medan vi bara kollar på filmer hela kvällen, springa och laga mat och se skräp-tv.

Nu är jag hos mamma. Med de blommande kastanjeträden på gården och den ljusa sommarhimlen utanför fönstret. Min Sverige-turné med imaginärt sommarlov börjar närma sig sitt slut, men först ska jag till en skärgårdsö för att dricka öl och dansa och vara störd med några bästa kompisar.

Like an american

Engångskamerabilder med motiv av något amerikansk karaktär.

Hem just nu

 Här bor jag nu. I ett vardagsrum i Vårberg.

 Jag staplar böcker jag aldrig orkar läsa och magasin jag glömmer att bläddra i, gömmer smink jag aldrig kommer använda i bruna askar.

"Trasig dator, utelåst och olyckligt kär. Ibland gör livet lite ont"
Jag hittade den sorgliga lappen i en av mina gamla väskor. Nu sitter den tillsammans med flamingos och papegojor från Florida.

 Bland tavlor med tyska boksidor satte jag upp min karta över Los Angeles och polaroider från den kaliforniska öknen. På den röda pricken i Santa Monica brukade jag bo.

 Min garderob som mest bara är svart och blå.

 Den andra garderoben pryds av katt med pimpig kofta, en sombrero och marching band-hatt.

På andra sidan rummet sitter jag i min slitna fåtölj. Ändlösa timmar av internetvandring, photoshop, mailande, framtidsdrömmande och svt play.

Här blir jag kvar till augusti. Sedan ska lådor flyttas, saker ställas ner på nya platser och kläder hängas upp igen i ännu ett hem. Vart återstår att se.

Som sagt, home is where my stuff is.

Spring Coated

Mua: Jenny Wall
Modell: Paulina B / Modellink

Det var kallt och Göteborg var grått och blåste förjävligt men det blev en av de bättre plåtningarna ändå.

Jästen

Härom veckan drömde jag att jag bakade bullar. Och bullar är ju nice. Men degen föll hela tiden isär och sjönk ihop och flöt ut tills jag kom på att jag ju hade glömt jästen. Jästen!
Började givetvis direkt fundera på vad som är jästen i mitt liv i vaket tillstånd. Vad har jag missat?!?!?

När det blir sommar på riktigt

Jag tänker låtsas som att tomheten inte finns

Nu är det slut. Livet jag kände till. Så när jag vaknar på morgonen ligger jag kvar och stirrar in i väggen för att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. Vad gör man när man lämnar sängen? Äter gröt, borstar tänderna.

Men nu är det så nära sommar. Jag kan bli full i solen, äta glass på balkongen. Jag gömmer en ölburk i vårkappans innerficka och röker på uteklubbar och dansar mig svettig tills Debaser stänger.

Jag har gett mig själv två veckor att låtsas ha sommarlov. Jag ska dricka vin och klappa katter i skogen. Kanske bada i en sjö. Lyssna på musik, dricka öl och ramla runt på klippor i skärgården. Ångesten får vänta.

Men plutte

Hela sommaren 2012.

Hem 2011-2012

Gamleby

I Gamleby blev ett internatrum på 15 kvadrat mitt hem, och 20 andra fotoelever min familj. Det värsta och absolut finaste boendet jag har haft.

 Utanför fönstret fanns bara en bowlinghall, en skymt av viken och ensamkommande flyktingbarn som sparkade boll.

 Jag försökte tränga bort det gråa, fyrkantiga rummet med bilder.

 På mitt golv hade vi efterfester och förfester och fester med hög hiphop och disco och såpbubblor.

 Men jag drömde om större platser och städer där man kunde andas, och inget var så skönt som att i juni låsa dörren till rum E4 för gott.


Fjugestagränd 7

Rummet i Hagsätra med zebratapeter.

 Jag hade för mycket saker på för liten yta och jag satt på sängkanten och åt kall lasagne för att där inte fanns någon micro och jag inte brydde mig om hur saker smakade ändå.

 Hela sommaren satt jag i fåtöljen i hörnet med bakissvullna och rödgråtna ögon, svalde en eller två eller tre resorb innan jag försvann ut för att nästa dag sitta i fåtöljen i hörnet igen.

 Jag byggde mina möbler av banankartonger. Ständigt redo att packa ner, bryta upp, röra sig vidare.


729 9th Street

Men med hösten kom solen. Jag försvann mot varmare platser där det gick lättare att andas och börja le. Norr om Montana Avenue i Santa Monica flyttade jag in i ett litet hus kantat av vitt staket och fruktträd på gården.

 Apartment E, med köksingång och snirklig säkerhetsdörr och spetsgardiner.

 Lägenheten var inte mer än min galna hyresvärds kontor, Gina som var i filmbranschen och producerade filmer om tango. Översvämmad av märkliga prydnadsobjekt, gamla filmmanus, personliga semesterbilder och en autograf från Stålmannen, var det ändå det bästa hem jag har haft.

 Att kunna plocka citrusfrukter i trädgården och öppna alla dörrar i januari och höra ekorrarna utanför fönstret.

Bland bilder på grekiska statyer, clowntavlor och filmposters satte jag upp en världskarta ovanför sängen. Den var min. En påminnelse om varför jag var där.