Jag ska skriva sensuellt. Det blir bara fulsex. Fult är lätt. Jag broderar texten med äckel.
Varför har jag så svårt för lycka? Jag vet inte hur man gör.

Livet är fint nu och jag får panik.

Baby darling love, Los Angeles

För ett år sedan hängde jag över Atlanten eller kanske någonstans över Kanada eller så hade jag till och med hunnit till Klippiga Bergen.
Åh Los Angeles, min älskling.

Och livet

Mitt liv är äckligt, förvirrande, fint, fult. Det är idyllisk, trainwreck, det är uppochner, det är upp, ner, uppåt väggarna, utförsåkning, svindlande, magpirrande, sliter i magen och hjärtat, bankar hårt.
Livet, knäppt va?

Ikväll kommer två av tre i björnfamiljen. Vi ska ha det fint, visa våra moves, vara fulla och röka i fönstret.

Jag röker sällan mina cigaretter ända ner till filtret längre, jag ser det som ett statement. Att jag inte sjunker ända ner.

Men jag skäms för att säga att du är kvar i mig.

Höstluften har blåst ut det värsta, jag kan andas in de blöta löven och le mot bruna ögon.

Livet, knäppt va?

Jag tänkte att nu är höstlöven lite fina ändå och jag undrar vad det ska bli av mig och det här.

Det är grå lördag och jag äter kall pad thai och jag röker i fönstret över takåsarna och jag har inte andnöd

Det blev oktober ändå. Ett ändlöst september tog slut utan att hela jag tog slut, kanske är det ett gott tecken.

Jag har flyttat nu. Mig själv och alla mina saker. Mina tankar, det jag känner, huvudet. Dem vet jag egentligen ingenting om än. Vem ska då veta? Det kan vara bäst att bara lämna dem ifred. Men jag minns fortfarande de tidiga morgnarna när det var som värst och jag blundade och önskade att någon bara skulle plocka upp mig...

Kan inte någon säga någonting snällt?

Behöver en klapp på kinden i cyberspace.

Packar ihop mitt liv

Jag flyttpackar igen. Alla mina kläder i svarta sopsäckar. Det vore så lätt att tända eld på dem, bränna en del av en identitet... Men jag är uppenbarligen inte bra på att släppa taget så de får stanna. Bara flytta några kilometer.

Det blir kallare på riktigt nu. Jag sover i stickad tröja under tjocka täcken men vaknar fortfarande och fryser. Glasögonen immar igen när jag kommer in från balkongen. Blodpölar i Vårberg Centrum.

Så det är dags att börja om igen. Nystart. Yeah right. Det vet vi ju sedan tidigare att det bara är samma som börjar om igen.


Skulle jag kanske sluta röka när jag ändå håller på?




Hell no.

To all you heartbroken lovers out there

En spellista.

Misärkollektivet

Måndag morgon

Jag sitter med öppnade word-dokument men gör egentligen ingenting förutom att dricka för mycket kaffe och stirra ut genom fönstret. Det är halv storm i Vårbegsträden. Min sista måndag, om en vecka ser jag inga träd utanför fönstret, bara gula husfasader och en gata med byggställning. Jag byter vardagsrum, från Vårberg till Kungsholmen. Det blir väl fint. Bra. Miljöombyte. Slippa stirra på samma scener.

Två personer säger helt oberoende av varandra det är ju inte Australien.


Det hade lika gärna kunnat vara Australien.