Det blir juni igen.

Halva januari har gått och jag försöker fortfarande skriva en årssammanfattning av 2013. Det är svårt den här gången. Det är mycket som skaver, det fina för att det känns så långt borta och det fula för att det fortfarande gör ont. Jag minns ingenting och alldeles för mycket för att kunna ordna tankarna i meningar. Mellan oktober och december finns så gott som inga bilder. Utöver några brusiga mobilögonblick saknas bevis.

Jag har kommit till juni. Det är ändå halvvägs. Och när jag läser om de där varma dagarna när det bara fanns öl och gräsmattor och bara ben så blir jag ändå lite hoppfull. Det kommer bli juni igen. Juni och sommaren finns på riktigt. Det blir juni igen.

En random bild:

Ariana från minns-inte-ens-namnet-på-agenturen, Los Angeles, januari 2013

Om sådant jag knappt vågar säga men säger ändå

Låt mig erkänna att 2014 inte har fått någon toppenstart. Att en ens skulle kunna förvänta sig en toppenstart på året när året startar i januari. Det är mörkt och kallt och just nu blåser det runt snöflingor bland takåsarna på Kungsholmen.
     Och, just det, så är jag deprimerad också. Ja, förlåt, det blir ju lätt lite märklig stämning när en säger det, trots att var och varannan människa käkar antidepressiva. Nu då även jag.
     Jag ska på drinkparty i helgen. Eftersom jag precis är i invänjningsfasen av min medicin, mina antidepressiva (märklig grej för någon som inte ens vill använda nässprej eller knappt Ipren när jag har huvudvärk), så kan jag inte dricka alkohol, och jag ser framför mig hur jag generat vänder ner blicken vid frågan om varför jag inte dricker, mumlar något om medicin och hoppas på att följdfrågor ska utebli. För en vill ju inte bli stämplad som ledsen. Ledsna personer är livsfarliga.

Eller. Nej?

En person jag knappast kände beskrev det en gång som att ”många dagar kämpa med saker som att hålla fast huvudet på kroppen och att gå upp ur sängen. För mig, ingenting dramatiskt och uppseendeväckande, men väldigt gällande och villkorsdikterande”. Ett avslappnat konstaterande. Ja, det är ju så.
     Det är ingen big deal, men det är. Och det får vara. I alla fall under tiden som en kravlar sig upp ur det där ledsna hålet en råkat ramla ner i.

Så, så är det. Jag är fortfarande samma person, fast nu med lite mer muntorrhet och en tablettkarta i väskan. Livsmål och nyårslöften får stå lite åt sidan i år. Först ska jag bli glad och lugn i hjärtat.
     Om jag sedan lyckas lära mig Bohemian Phapsody utantill på vägen får det vara en extrasuperbonus.

Hur en överlever januari

Storasyster ba', "Ha läppstift!"

Mamma ba', "Ät mycket frukt och grönt!"

Jag ba', "Okej!"

(ursäkta epilepsi-gif)

Joshua Tree

För (nästan) ett år sedan knallade jag och Storasyster ut i öknen. Drack tequila och tittade på nationalparken. De senaste dagarna har jag dessutom suttit och skrivit en text om de långa, raka vägarna, spritbutiken med en ko på taket och små, dunkla motellrum. Ökenabstinensen är med andra ord påtaglig, och här följer därför en absurd mängd bilder på Joshua-träd i motljus och highways i skymning.

Andras ord.

 ur Det mest förbjudna av Kerstin Thorvall

ur Drömfakulteten av Sara Stridsberg

Här sitter jag och bråkar med Skatteverket

En Man

Att säga en istället för man. Egentligen borde det vara så jävla självklart. Eller alltså det är så jävla självklart. Ändå har jag fortfarande inte lyckats förmå mig själv att börja. Det faller inte rätt i munnen, kommer inte naturligt, låter inte som det ska. Inte undra på. Jag är osäker på vid vilken ålder jag började prata, men om vi säger att jag i, ungefärliga, 22 år har sagt man, så är det väl egentligen inte särskilt konstigt att det blir lite av en omställning att helt byta ord. Och att det fan är något jag får komma över.

Mitt enda nyårslöfte brukar vara att lära mig texten till Bohemian Rhapsody utantill. Efter kanske tre år har det fortfarande inte hänt. Så nu lägger jag till ett nytt. Nu börjar jag säga en.
Ett ord borde ju ändå vara lättare att lära sig än en hel låttext.

Ibland känns livet lite som att vada i sirap.

En till ganska fet grej

Jag ska knalla runt i Amerika med björnfamiljen.

 The Bear Family Vacay

(fr. v. Papa Bear, Papa Bear's Son, Baby Bear...)

(...och Tiny Sperm Bear)