Vad jag minns av februari

Jag har varit tillbaka i Sverige i en månad nu. Februari månad. Och jag minns mycket men ändå ingenting.
Jag minns ett tomt internatsrum i Gamleby klockan fyra på morgonen och mina iskalla fingrar när jag halkade hem efter Ubbes. Jag minns att jag grät i snöovädret på väg till skolan och lättnaden när jag kom tillbaka till Stockholm. Jag minns pendeltåget som jag inte hade åkt på så länge. Jag minns en kall kväll utanför porten då någon försökte ta min väska. Jag minns att mötas på Slussen efter en tetra rödvin och att fnissa och prata om stånd till halv sex på morgonen. Jag minns att gå på bio med en bästa vän och att äta en sojakorv och fem öl till middag. Jag minns en hemmagjord cocktail och hur mitt blonda svinto-hår faller till golvet och blir till en mörkbrun page. Jag minns isen och fiskeboden. Jag minns öl på Carmen och hur huden knottrar sig när man går ut och tar en cigg. Jag vill minnas att februari var ganska bra.

Nu är jag livrädd för mars.