Folk frågar vart jag kommer ifrån och jag vet inte vad jag ska svara. Home is where my stuff is, och här samlade jag mina ägodelar mellan 2009 och 2010.
Bangatan 31
Jag var nästan vuxen men fast i en tonårings hem. Mamma och Janne satt i vardagsrummet och åt kvällsmackor och jag stängde in mig på rummet med de snirkliga tapeterna och drömde om andra platser längre bort.
Här delade jag och min första pojkvän 90-sängen och grät tillsammans hela natten då jag gjorde slut.
Jag hade trivts bra men den sista tiden luktade hela rummet bara ångest och rastlöshet.
När jag stirrat färdigt på de akvarium-liknande fönstren mitt emot var det dags att ge sig av.
17 Meadowbank St
Hit flydde jag. Gömde mig bakom en rödmålad dörr i ett regnigt Nordirland.
Mitt första egna hem var ett litet rum på andra våningen i ett radhus i tegel strax bakom Lisburn Road i Belfast.
Jag hade kommit iväg men nästan varje dag spenderade jag på mina blommiga lakan och längtade tillbaka, för det var så kallt och jag kände mig så ensam.
När jag inte längre stod ut betalade jag mina sista månadshyror på en gång, lämnade gröna kullar och brittiska bakgator och flyttade hem till Göteborg.
Änggården
Ett källarrum i Änggården fick bli mitt nya hem. Det blev min hobbithåla där jag kunde krypa in och gömma mig från världen, baconstekande roomies och bakfulla dagar.
Min enda källa till dagsljus var ett litet fönster vid taket där solen började leta sig in några timmar om dagen när vintern äntligen tog slut.
Den där sommaren när jag bara åt jordgubbar och drack kaffe på det svala stengolvet.
Jag tror att vi hade förfester på mitt golv nästan jämt.
Det hann bli 2011 i källaren, och efter nästan ett år var det dags att bryta upp igen och röra sig mot nya hem och andra liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar