.doc #18

Jag kan inte titta på dig. Istället ser jag ut över parken. En gräsklippare kör i systematiska cirklar och lämnar randiga mönster i gräsmattan. Jag fingrar på korken till vattenflaskan. Skruvar upp och skruvar på igen utan att dricka något. Funderar över hur dåligt det skulle vara om jag började gråta nu och någonting måste hända så jag försöker, men det kommer inga tårar. Kanske för bedövad av bakfyllan och lamslagen av absurdhet. Lika bra det.


-När du sa att du tyckte om mig. Var det så då?
-Ja, det var det. Det var det verkligen.
-Men det gör du inte längre.

Världens längsta tystnad.

-Inte på det sättet.