Vi går nere vid Stadsgårdshamnen och jag ber er ta en bild. Jag vill le mitt största leende för när jag ser tillbaka ska jag se att jag äntligen blev glad. Efter för många fotografier med rödgråtna ögon och svart blick ska jag stå på Stadsgårdshamnen i början av juli med mitt största leende för helvete nu är jag äntligen glad.
Som att alla de där sakerna jag förut visste att jag borde vara glad över men inte kände... Nu känns de.
Kanske orkade kroppen bara inte vara ledsen längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar