Kan inte någon säga någonting snällt?

Behöver en klapp på kinden i cyberspace.

Packar ihop mitt liv

Jag flyttpackar igen. Alla mina kläder i svarta sopsäckar. Det vore så lätt att tända eld på dem, bränna en del av en identitet... Men jag är uppenbarligen inte bra på att släppa taget så de får stanna. Bara flytta några kilometer.

Det blir kallare på riktigt nu. Jag sover i stickad tröja under tjocka täcken men vaknar fortfarande och fryser. Glasögonen immar igen när jag kommer in från balkongen. Blodpölar i Vårberg Centrum.

Så det är dags att börja om igen. Nystart. Yeah right. Det vet vi ju sedan tidigare att det bara är samma som börjar om igen.


Skulle jag kanske sluta röka när jag ändå håller på?




Hell no.

To all you heartbroken lovers out there

En spellista.

Misärkollektivet

Måndag morgon

Jag sitter med öppnade word-dokument men gör egentligen ingenting förutom att dricka för mycket kaffe och stirra ut genom fönstret. Det är halv storm i Vårbegsträden. Min sista måndag, om en vecka ser jag inga träd utanför fönstret, bara gula husfasader och en gata med byggställning. Jag byter vardagsrum, från Vårberg till Kungsholmen. Det blir väl fint. Bra. Miljöombyte. Slippa stirra på samma scener.

Två personer säger helt oberoende av varandra det är ju inte Australien.


Det hade lika gärna kunnat vara Australien.

Och jag spyr.

Och så kommer det till slut bara ut. Väller. Kaskader av magsyra och senaste tidens fulhet. Det ser ut som salladsdressing. Hejdlösa duschar av olycka och dåligt tuggad paprika. Rakt ner i First Aid Kit's diskho.

Nej, hur länge ska vi ge det den här gången? Innan jag måste woman up och get over it och kräla upp ur det här jävla hålet?

Rimliga förslag lämnas i kommentarsfältet.

Obs! Tips!

Jag föredrar att vara full eller bakis. Så att jag, när folk lite casual frågar hur det är med mig, slipper ljuga och säga att det är bra.

Är jag full kan jag säga, "Uääääw jag är full".
Är jag bakis kan jag säga, "Uäääw jag är bakis".

Snygg avledning va?

Och dagarna går.

Igår såg jag Arga Snickaren äta en hamburgare i Björns trädgård, han såg hemskt arg ut. Idag såg jag Superstylisten Jonas, han hade shorts. Varje dag lyckas jag titta på klockan exakt 13.37. Mina texter blir knäppare och knäppare. Eller så är det jag. Skillnaden är nog hårfin.

Ett par hånglar på bänken utanför. Jag väser tyst för mig själv. Get a room.

Det har gått en vecka. Eller två. Egentligen fem sedan jag insåg att jag var förstörd.
Jag är gärna för kärleken så länge jag själv slipper ha någonting med den att göra.

Och jag kan inte sova (andas)

Att det är så svårt att sova. Att lungorna vägrar expandera ordentligt.
Klockan blir ett, klockan blir två, jag tar ett glas vin, jag tar två glas vin. Klockan blir fyra och jag tar en cigg på balkongen och Vårberg är alldeles tyst förutom någon som äckelharklar sig nere på gården och inifrån stan stiger ljuspelare som landufon.
När jag somnar är det med lampan tänd och huvudet djupt begravet i tjocka täcken.