Och dagarna går.

Igår såg jag Arga Snickaren äta en hamburgare i Björns trädgård, han såg hemskt arg ut. Idag såg jag Superstylisten Jonas, han hade shorts. Varje dag lyckas jag titta på klockan exakt 13.37. Mina texter blir knäppare och knäppare. Eller så är det jag. Skillnaden är nog hårfin.

Ett par hånglar på bänken utanför. Jag väser tyst för mig själv. Get a room.

Det har gått en vecka. Eller två. Egentligen fem sedan jag insåg att jag var förstörd.
Jag är gärna för kärleken så länge jag själv slipper ha någonting med den att göra.