Jag önskar att du satt mitt emot mig på balkongen. Det gjorde du aldrig. Men det hade varit fint. Kanske hade höstvinden känts mindre kall då.
2 september. Detta fruktade jävla datum. Jag vaknar 04.02. Om två timmar är det slut. Det är det ju egentligen redan, men fysiskt avstånd är ändå alltid fysiskt. Jag vet.
05.47, jag skickar ett sista hejdå.
Visst hinner mycket hända på tre veckor. Två hjärtan hinner gå sönder, luften hinner bli kallare och sommaren hinner ta slut. Du hinner viska på nattbussen, jag tänker på dig hela tiden.
Loveletters to V. Jag sitter hela dagar på Louie Louie. Beställer aldrig något annat än kaffe, när jag går därifrån är jag alltid alldeles darrig. Jag skriver historier om allt annat än oss, vissa är så mycket oss att jag skäms. Ibland några rader om dig, men det blir aldrig mer än så. Några rader.
Vi blev aldrig mer än några rader men det var jävligt episka rader.
2013-09-02
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar