Timme #11

Jag vet inte längre vilken timme det är, vilken jag har missat eller hur många det är kvar. Det börjar sakta gå upp för mig att det här var en väldigt dålig idé. Men jag kan vara envis vid illa valda tillfällen, så vi fortsätter. För jag förutsätter att alla sitter hemma och trycker maniskt på uppdatera-knappen varje timme för att följa detta train wreck till blogg-marathon?!

Det här blir i alla fall ett hyllningsinlägg till Sara Flegzan Flego. För att hon, nästan, alltid får mig på bättre humör när jag är sur och grinig, för att hon kör en stor lastbil för första gången för att hjälpa mig flytta, för att hon är rolig, för att jag tycker om att dricka vin och röka med henne, för att vi kan sitta och gnälla tillsammans, för att vi pratar skånska på fyllan, för att hon är min bästa crazy italian lady.