Blajet lever

När jag en onsdagskväll sitter ensam under lager av täcken i ett iskallt hus på den irländska landsbygden, går jag igenom mina dokument. Små texter jag skrivit om mig själv i tredje person, om livet i allmänhet, och om helt oviktiga men ändå livsviktiga saker, om helt obetydliga men ändå så betydande händelser, under mer eller mindre förvirrade stunder. Eller bara blaj. Det är så mappen heter, där de alla är samlade, "Blaj". Kanske skulle jag dela med mig av lite blaj ibland. I brist på annat liksom.