Mvh, Ett blåsigt Göteborg

Så är jag i Göteborg igen. Det var väl på tiden. Det finns ingenting med den här platsen som lockar längre. Bara några av människorna som råkar vara några av de bästa. Då måste en då och då sätta sig på ett tidigt morgontåg och möta vinden och regnet och måsarna.

Jag glömmer alltid hur det blåser här. Vinden slår mig i ansiktet på Centralstationen. Slår nästan av vilken huvudbonad jag nu valt för dagen. Lossar min halsduk.

Det kanske är att allting är lite för bekvämt här. Jag vill kunna sparka uppåt. Här finns inget att förakta. Inga Östermalmstanter eller Stureplansbrats. Bara goa gubbar på Varvet. Goa, göteborgska, gubbiga gubb-gubbar på Varvet. Gråa grisgubbe-Varvet. Avenyn är en parantes.

Men Andra Långgatan-flickorna med ölsejdlar fyllda till mitten. De får mig så lätt.

Nu har jag citerat Håkan och Göteborgsrapporten bör således sluta här.